Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

UNDERSÖKNINGAR MEDELS MAGNETOMETRISKA METODEN. 45 •elementet C kommande strömmen på förut anfördt sätt. Att demagnetiseringen blifvit fullständig visar att den ifrågavarande kom- pensationsströmmen har lämplig styrka. För att med tillhjälp af Ewings apparat bestämma järnets magnetiseringsintensitet I och sedermera dess genomtränglighet B för magnetismen (§ 23), låt järntråden och magnetometern vara så instälda som ofvan antagits och förutsätt, att till en början mag- netnålen är riktad vinkelrätt mot papperets plan efter den jordmagnetiska kraftens horisontala komposant Fi (fig. 27). Be- teckna med d afståndet mellan den öfre polen Q och nålen samt med b afståndet mellan denna och undre polen Q'. Om po- lernas intensitet är m, så är den af vikande kraften Fig. 27. II ^1 § I e>i äj II 00 Vidare är, om () betecknar spegelns vridningsvinkel Häraf följer 10 II F\ d2 tang d m Betecknar a järntrådens tvärskärning, så är äfven och således är e II iT Fy d2 tang ö (4) Fy motsvarar jordmagnetismens horisontala komposant, så framt icke särskilda orsaker, t. ex. lokala järnmassor, för- anleda olikhet. Om den icke förut är känd för det ställe, där försöket göres, kan man bestämma densamma med tillhjälp af en kompensationsspiral E och magnetometern B. Man bort- tager för den skull glasröret, järntråden och magnetiserings- spiralen samt anbringar E på ett lämpligt afstånd från B (se fig. 28). När en ström, livars styrka i absoluta en- heter vi beteckna med i, genomgår spiralen, så uppstår en