Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

60 METODER OCH APPARATER FÖR MÄTNING AF ELEKTRICITETEN. . att afpassa den behöfliga magnet.iseraude kraften med tillhjälp af en amperemeter och reglerbara motstånd. Emedan sam- bandet mellan B och H är bekant för normalprofvet, är kännedomen af strömstyrkan tillfyllestgörande för att visa vid hvilket värde å induktionen B jämförelsen blifvit gjord, och B är naturligtvis lika för båda stängerna. Antalet trådhvarf kring profstycket, divideradt med 100, lämnar förhållandet mellan de magnetiserande krafterna, och. det är lätt att sålunda bestämma ett stort antal punkter på magnetiseringskurvan för profstycket, och detta med mycket stor noggranhet. 30. Några resultat af undersökningarna öfver jär- nets magnetiska egenskaper. — Vi skola nu anföra några i tekniskt hänseende viktiga resultat af de i det föregående anförda undersökningarna. Redan v. Waltenhofen har visat, och de nyare undersök- ningarna ha bekräftat, att om den magnetiserande kraften hastigt upphör, järnets kvarvarande magnetism blifver mindre än vid långsam försvagning af samma kraft, och denna skilnad är mest märkbar vid tjocka stänger. Hos långa stänger samt lios ringar af liten tvärskärning finner man ofta att 80 till 90 % af den inducerade magnetismen kvarstår efter den magnetiserande kraftens försvinnande, i synnerhet om denna reduceras med små förändringar eller kontinuerligt. Vid en lång och smal tråd af mycket mjukt och anlöpt järn, var den kvarblifvande magnetismen 82 % af den inducerade, och den omkastade magnetiserande kraften, som erfordrades för dess fullständiga bortskaffande, hvilken utgör ett mått för den koercitiva kraften, var 1,9. Men det är väl att märka, att en tråd af mjukt järn förlorar nästan hela den kvarblifvande magnetismen, om den kraftigt skakas, emedan sådant järn är ytterst känsligt för vibrationer. Efter en sådan behand- ling kan den återstående magnetismen nedgå till 1 ä 2 % af den inducerade magnetismen Men så länge järnet är i hvila lider den icke någon anmärkningsvärd förändring med tiden, hvaremot mekaniska rubbningar af olika slag och äfven temperaturvariationer hastigt utöfva inflytande. Annorlunda är förhållandet med järn, som underkastas hamring, valsning, tråddragning eller annan mekanisk behand- ling efter rödglödningen. Sådant järn visar vida mindre genomtränglighet och mottaglighet för magnetismen, men be- tydligt större koercitiv kraft. Det är härvid en märkbar skilnad på långa och korta stängers förhållande. Den kvar- blifvande magnetismen hos så behandladt järn i form af en lång stång eller en ring är mindre än hos mjukt järn, men en kort stång kvarhåller mer sådan magnetism, när den är