Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

UNDERSÖKNINGARNA AF JÄRNETS MAGNETISKA EGENSKAPER. 61 hard än när den är mjuk, pä grund af dess större koercitiva kraft. Om man underkastar en järntråd en cyklisk magneti- seringsprocess och medels kurvor an- gifver sambandet mellan B eller I och H, blifva dessa väsentligt olika allt efter järnets behandling, och man kan sålunda tydligt iakttaga skilnaden mellan det mjuka och det härda järnet. Fig. 40 visar efter Etving två så- dana kurvor, angifvande resultaten af tvä försöksserier med samma järntråd. Den med I betecknade kurvan, som är fulldragen, lämnar sambandet mel- (V CU 2 Fig. 40. r ■ H $ -O 'oo lan I och H, den sistnämnda mellan gränserna -|- 46 och —46. Efter trå- dens demagnetisering utsträcktes den med c:a 10 % af längden, hvarefter magnetiseringsprocessen upprepades. Den med II betecknade kurvan, som är dragen med prickade linier, lämnar begrepp om järnets förhållande i sist- nämnda fall. Den mjuka trådens största mottaglighet för magnetismen inträdde redan vid en magnetiserande kraft af 2,6 och då var 1c = 245; maximum för genomtränglighet var då fl = 3,080. Den sträckta tråden hade motsvarande maxima först vid en magnetiserande kraft 11, och då varÄ = 53 samt fi = 670. Den sträckta trådens kvarvarande magnetism var