Bronsarbeten Af Adrian De Fries I Sverge
Särskildt Å Drottningholm

9 lagda större och mindre dammar, och ännu längre bort de s. k. kaskaderna — en i flera afdelningar längs hüdgardens hela bredd sig höjande vall, ofvan på planterad med klipta granar, å de murade sidorna fôrsedd med rusticerande pilastrar och mellan dem konstgjorda klippväggar. Hår skulle kaskaderna kommit fram; men dårtill hunno aldrig arbetena. Fortsatte vi vandringen mot lustgår- dens slut, skulle vi snart befinna oss i den s. k. stora bosquetten, dår bok och al, ehuru ånda till 15 alnar höga, efter tidens sed tuktades for att bilda labyrinter och ofverraskande gomstållen. Men vi vånda tillbaka till stora parterren, dit vi forst stego ned. Bland hvita och bla sy- rener, sambucus och ligustrum samt i figurer klipta granar, under präktiga lindar stodo da, som än i dag, de metallstatyer, om hvilkas uppsättning vi i det foregående beråttat.1 Vi veta icke, om Enkedrottningens slottstjånare, då de visade alla Hennes Majeståts hårlig- heter für »någon af condition eller annat curieust ocli hederligt folk» 2 viste att omtala, hvarifrån dessa prydnader ledde sin hårkomst. Kanhända förtalde man, som beråttaren i en samtida roman, att de voro komna från Tyskland eller Holland och påpekade den oförlikneliga troheten i utföran- det — »så att man kunde se både anletsdragen och ådrorna å hånder och fotter». Kanhånda viste de t. o. m. att förmäla — hvad man på Gustaf den tredjes tid ånnu kande till — att de voro minnen från Sverges storhetstid, tagna som krigsbyte i Frag anno mundi 1648. Men nagra narmare detaljer rorande dessa figurers præexistens kande man helt såkert alls icke. Kunde de sjålfva förtälja oss nagra drag ur sin vandringskronika — hvilka brokiga scener skulle ej upprulla sig for våra blickar: praktålskande furstar och stolta ådlingar; roflystna lands- knektar; larmande gjutaresvånner i en gammal måstares verkstad! Ile skulle kunna omtala en hel kulturhistoria. Men de tiga med sina minnen, och vi vilja därför, med låsarens gunstiga tillatelse, försöka beråtta dem. Författaren vet doclc icke mera än några utblekta pappersblad kunnat låra honom; och låsarens fantasi får altså vanligt hjålpa till att fylla ut bilden. For undersôkningens gang år det beståmmande, att flertalet af dessa bronser åro signerade. Sålunda båra några danska riksvapnet ocli Kristian den fjärdes namnchiffer, andra Wallensteins vapensköld; de allra flesta 4 angifvas genom signaturer eller utförandets art såsom arbeten af Adrian de Fries, en konstnår från Haag, som arbetade i början af 1600-talet. Kejsar Rudolf den andre i Prag, Kristian den fjårde å Fredriksborg och Wallenstein for sitt ocksa i Böhmens hufvudstad be- lågna palats hafva bland andra anlitat honom. Å bada dessa stållen hafva svenska vapen blifvit med framgång forda, i slutet af trettioåriga kriget och af Carl den tionde Gustaf efter undertåget ôfver Bidt. Undersôkningen går därför åt båda dessa hall. Behagar låsaren följa? 1 Skildringen hämtad ur Arfsdelnings-Kommissionens handlingar. 2 Instruction for Inspektoren vid Ulriksdal s°/6 1704. »Kungsgärdar och Ladugårdar». K.H.A. 3 Björklunds beskrifning ofver Drottningholm. Stm 1796. 4 Det ar ocksâ uteslutande dem följande skildring galler. Ett par andra bronsverk â Drottningholm af aldre tysk mastare lamnas f. n. å sido. Likaså de 4 metallvaserna. 2