Bronsarbeten Af Adrian De Fries I Sverge
Särskildt Å Drottningholm

14 dependenz», som sistnämde författare poetiskt uttrycker sig. — Berg gifver de hedniske gudomlig- heter namnen Venus, Ceres och Bacchus. På hvad han kallar pelarens gesims, mellan nyss nämda figurer, ligga »3 änglar, som hålla fåglar i händerna». — Högre upp »auf dem Schafft der Säulen» stå 3 man hållande urnor (gieskannen), »ur hvilka de hälla vatten» (Gerner). Å pelarens »ausladung» äro åtskilliga frukter — d. v. s. diverse ornamentala detaljer. Öfverst befinner sig Neptunus; »mündig med sin fork», tillågger Gerner. Enligt Berg voro alla dessa bilder af full kroppsstorlek och sprutade vatten i brunnskaret, »hvilket alt med stor lyst oc forundring var at see». De anförda kållornas uppgifter öfverensstämma, som man finner, i det nårmaste. Den mäst anmärkningsvärda skiljaktigheten år, att Gerner ej omnåmner de trenne sittande bildema mellan lejongrupperna å sjålfva brunnskaret. Men, som han i inledningen till sin skildring anvånder all- deles samma ord som Berg (hvilken han så vål som Wolff o. a. starkt anlitat), angående det an- märkningsvärda af figurernas anatomi (hver aare kunde sees etc.) och dessutom, enligt eget intyg, nedskref sin beråttelse ur minnet, så har han antagligen ansett sig fylla alla anspråk på historisk trohet, då han omtalat, att »dette konstig verk» hade en sexkanted skaal »med fine billeder paa hver en kant staffered.» F. o. befinner sig skalden i en stadig kamp med versfötterna, som ibland något inkräktat på innehållet. Sammanståller man det ofvan anförda, framgår sålunda, att brunnen, som hade ett sexkantigt kar af svart marmor, var prydd med 16 bronsbilder förutom de dekorativa delar i samma metall, som funnos anbrakta på pelaren. Figurernas storlek uppger Berg vara » allesampt nach vollkommener Lebensgrösse» (Gerner: i folkelængde), men denna uppgift år utan alt tvifvel endast delvis riktig, då man vål kan antaga att t. ex. de s. k. Ceres, Venus och Bacchus varit utförda i nämda storlek, men detta vore omöj- ligt så vål i afseende på hufvudfiguren Neptunus, hvilken måste varit större, som med hånsyn till ånglarna med fåglar, månnen med vattenkårl, de dår, efter deras plats på pelaren att doma, måste varit mindre ån det uppgifna måttet. Se vi på det ofvan meddelade kontraktets ordalydelse, framgår åfven dåraf tydligt, att de be- råttare vi anfört misstagit sig i afseende på figurernas hôjd. Ty nämda dokument omtalar, att den största bilden skulle vara 7 werkschue, de andra ö1^ samt dessutom 12 stycken »nach ihrer propor- tion». Med kånnedom om att en werkschue i Prag vid denna tid motsvarade 296.4 millimeter, inses sålunda lått, att »folkelængde» ungefår motsvarar hôjden hos de 3 hedniska gudomligheterna kring pelarens fot, men att de öfriga figurerna, utom Neptunus, varit hvar och en efter sin plats propor- tionsvis mindre. I Gerners beskrifning ofver Fredriksborgs slott såges det, att den nu skildrade fontånen »i krigets tid» blifvit af svenskarne borttagen. Ett af Friis anfôrdt inventarium ’, uppråttadt den 29 September 1660 ofver slottets tillhörig- heter, »saavidt som nu er igen af Svensken efterladt», visar, att Fredriksborg under de foregående krigsåren blifvit plundradt, men inventariet omfattar ej hela slottet. Detta år fallet med en lik- nande handling från 1661.2 Det år ett besiktningsinstrument uppsatt af två genom konung Fredrik III utsedde mån, Niels Parsberg och Christian Daa, hvilka hade fått i uppdrag att taga reda på forhållandena å Seeland efter krigets slut. I Februari nåmda år hade de varit på Fredriksborg och anstalt besiktning. Sönderslagna dôrrar, uppbrutna golf, blyet i fonstren bortryckt — se dår hvad de funnit. Angående fontånen 1 Samlinger s. 268. 2 Friis o. a. st. s. 269.