Bronsarbeten Af Adrian De Fries I Sverge
Särskildt Å Drottningholm

. BÖTTIGER: A. DE FRIES. öde, som var tungt nog ândâ. De utfärdade brefven förbjuda alla utpressningar, insolentier, violence ocli plundring, påskynda utrymningen af de ockuperade ställena samt tala om restitution af kanoner, gods och mobilier (t. ex. till den ofvannämde öfverste Kay Lycke). Erik Dahlberg, som vid måltiden stod bakom sin konungs stol och hade att uppbära elden fran drottningens ögon (»fuller icke det, som godt var»), sager i sin dagbok, »att man emellan de- ras majestäter en synnerlig inclination och förtrolighet försporde, om Gud behagat att den längre hade varat».1 Om qviillen, sedan drottningen ledsagats till sitt gemak och de båda konungarne lyckligen kommit öfver afskedsceremoniernas törniga fiilt, begärde Carl Gustaf »mot sin vana» ett glas vin och slog sig ned, omgifven af svenskar och danskar, i det stora gemaket utanför torn- rummet — Ängelsalen kalladt. Hår låt man nu glasen gå friskt omkring, sedan början blifvit gjord med en skal »for alla råttskaffens soldater». Hit kom »nach gar wehnigen abgelegten cere- monien» också kung Fredrik. »Beide Könige verfuegen sich in des Königs in Schweden gemach ganz allein, woselbst diese zwei potentaten bey zwey stunden vertreulich conferiret». Under tiden »begick» sviten denna hemliga förtrolighetsakt vid fylda bägare i salen. Kl. 5 följande morgon ankom den unge prins Christian från Köpenhamn för att föreställas för Carl Gustaf. Efter en lång frukost, mellan kl. 10 och 1 i drottningens våning, borjade åter ceremonierna, presenter gåfvos ånyo och Carl Gustaf tog afsked samt for till Helsingör, åtfoljd af sin vård en half mil på vågen. Vi bedja dem, som funnit ofvanstående för långt, om tillgift för vår afvikelse från årnnet. Frestelsen att efter en samtida berätta detta besôk har varit oss för stor. Skildringen lämnar väl också åtminstone något i utbyte. Af ofvanstående beskrifning ar det för oss vigtigaste, att någon plundring af Fredriksborg vid dess första intagande af svenskarne ej förekommit. Den omtalade prakten i slottsgemaken, både dem Carl Gustaf bebodde och dem, i hvilka han mottogs af sitt höga värdfolk, tyder icke på något sådant. Som vi veta, skedde ju också den ofvan omtalade ockupationen genom von Stoisloff efter fredens afslutande. Vi antaga därför som såkert, att äfven Neptunusbrunnen på den mellersta borggården vid detta tillfalle blifvit oskadad. Alldeles utan inverkan på fontånens öde torde emellertid ej detta svenska konungens besôk blifvit. Det år ej alt for osannolikt att antaga, det den kallelse, som några dagar efter besôket 2 utfårdades till arkitekten Jean de la Vallée att komma konungen till môtes i Göteborg och med- dela honom underråttelser om Stockholms slott, Valdemarsön och Gripsholm, står i samband med de intryck det praktfulla slottet gjort på Carl Gustafs lifliga sinne. Narmare upplysningar i detta afseende finner man i en från Göteborg den 3 Juni 1658 gifven mårkvårdig instruktion for Jean de la Vallée. 3 Hon innehåller foreskrifter angående en ombyggnad af Stockholms slott, om Riddar- holmskyrkans ordnande, om reglering af Valdemarsön (Djurgården) samt Södermalm. Dår skulle man »förfärdiga een lustegård», låtandes afhiembna, förhöija och mura emoth jorden dår som afsatser kommer, graffva dambar, införa springande vatten till fontainers ocli grottors förfärdigande, plantera från och annat sådant som till samma lustegårds exequerande requireras och heela vårket låta in- stångia; såsom och hugga advenuer igenom skogen, därsom behöffves desamma afhiåmna och medh trå besättia och plantera låta.» 4 Sin arkitekt gaf konungen vid samma tillfalle »i tårepenninger for Ljustryck af J.Jaeger, Stockholm. 1 Grefve Erik Dahlbergs egenhändigt forfattade dagbok. 2 Den 26 .Mars 1658. Kiks Reg. 3 Riks Reg. 3 Juni 1658. 4 Från denna tid härrör också konungens befallning till konstkanimaren â slottet i Stockholm. Ostlings svar (i bref till drag galt en forteckning så väl öfver statuer som skilderier. Sthlm 1823. S. 153. kamrerar Ostlin Carl X Gustaf (adlad Osterling) att taga reda på /. 1658) visar att konungens upp- «-g—ll^gM^g-l»