Bronsarbeten Af Adrian De Fries I Sverge
Särskildt Å Drottningholm

28 i danska riksvapnet. Vi anse oss — på grund af det anförda — med till visshet gränsande sanno- likhet kunna antaga, att Neptunus af år 161.7 å Drottningliolm år identisk med de Fries’ arbete for Fredriksborg. Större svårighet medfor det att återfinna de tre figurer, som enligt beskrifningen sutto å delfiner kring pelarens bas. De skulle nämligen enligt Adam Berg föreställa Ceres, Venus och Bacchus, samt enligt kontraktet vara 6’/2 werkschue höga, d. v. s. ungefår 1 meter, 56 centi- meter. Figurerna å Drottningholm åro alla qvinliga; deras höjd växlar mellan 1 m. 37 ctm. och 1 m. 41 ctm. Hvad först benämningarna - — Ceres, Venus och Bacchus — angår, så synes dock ej i dem ligga något oöfverstigligt hinder för antagandet af de tre Drottningholmsfigurernas identitet med de hos Adam Berg beskrifna. Det år redan förut påpekadt, att man ej alltid kan taga nyss nämde författares uppgifter alldeles efter bokstafven, och vid en blick på våra tre bronsfigurer (pl. X A., pl. XI) — nakna å delfiner sittande qvinnogestalter —, den ena med vinranka och drufklase, den andra med ax och skåra, den tredje med en mussla, kan man nog forstå anledningen till namnen. Det år egentligen den fôrst nåmda af dessa figurer, den s. k. Bacchus, som svårigheten gåller. Men figuren gor verkligen genom sin bojda stålning och de ôfver barmen lyftade armarne vid forstå betraktandet gifvet intryck af en man, så att man kan finna den olårde slottsinspektorns misstag forklarligt. — Den tredje figuren åter, som likaledes sitter å en delfin, har blott ett smycke i håret samt håller i handen en snåcka. Den kan verkligen anses uppfylla fordringarna på en, hvad attri- buten angår, riktig framstålning af skönhetsgudinnan. Den med ax och skåra forsedda figuren har Berg riktigt kallat Ceres. Hvad beträffar den ofvan omnämda skilnaden mellan Drottningholms-figurernas hôjdfôrhâllan- den och de i kontraktet bestämda måtten, år denna olikhet dels så ringa, att den knapt kan till- måtas någon större betydelse, dels utjåmnas de få centimeter, som fattas, genom den omständig- heten, att figurerna ursprungligen stått på en högre bronsplatta, från hvilken de vid bortförandet blifvit med våld losbrutna, hvarigenom också deras höjd något minskats. Vid detta tiUfålle ha också signaturerna blifvit förstörda. En rest dåraf — den hos Adr. de Fries vanliga (och åfven å Neptunus förekommande) abreviationen af fecit — FE. synes ånnu i samma karaktårer å venstra sidan af Ceresbildens bas. De båra dock alla den låsligaste signaturen i sin egen plastiska habitus, som fullkomligt år den de Fries plågade gifva sina qvinliga gestalter under sin aldre epok, eller öfver hufvud då han nedlade någon större omsorg å utförandet. Det finnes emeUertid ånnu ett annat stod för vårt antagande, att de hår omtalade statyerna åro de af Berg beskrifna. Samtliga dessa trenne figurer åro nämligen mårkta med å delfinernas öron graverade krönta vapensköldar — med tre ôfver hvarandra springande lejon — det danska riksvapnet. Vi våga af dessa skål antaga, att de ursprungligen tillhört Danmark samt utgjort en del af de Fries’ fontån. A den trekantiga pelaren, vid hvars afskurna hörn de ofvan anförda gudomligheterna hade sin plats, lågo enligt Berg »tre ånglar med fåglar i händerna». Pl. XIII framståller tvånne putti, den ena hållande en fågel, den andra en orm. De åro bortbrutna från ett underlag samt hafva till- hört en fontån — vattnet har kastats upp genom ånnu i ormens gap och fågelnåbben qvarsittande rördelar. ‘ En jämförelse med andra arbeten af de Fries låmnar ej något tvifvel om måstaren, som återfinnes i ansigtstypen, formgifningen, modelleringen af hår, naglar o. d. Båda dessa grupper finnas ånnu å Drottningholm. Det synes ej omöjligt, att åfven en tredje kommit till Sverge; man kan åtminstone misstånka, att det år den i Bil. Lit. B omnämda, hvilken omtalas såsom samhørig med en till bruket alldeles förlorad vattenkonst, dit åfven figuren C pl. XII råknas. F. n. år den emellertid försvunnen ur de offentliga samlingarna.