Bronsarbeten Af Adrian De Fries I Sverge
Särskildt Å Drottningholm

24 Fôlja vi beskrifningen hos Berg, heter det vidare: Högre upp på pelaren — auff den Schafft der Säulen stehen drey Männer mit Gieskannen. Man återfinner dem i de å pl. XII afbildade brons- figurerna, af hvilka A och B tillhöra Gripsholms-, C Drottningholmssamlingen. Äfven de äro fon- tänfigurer — vattnet har varit inledt bakifrån uti urnorna, ur hvilkas mynningar det utströmmat. Figurerna, hvilkas höjd är 83 centimeter, äro genom modellering och stälningar lätt igenkänliga såsom alster af de Fries’ hand. À fotplattorna äro spår af det våld, som användes vid deras borttagande. De trenne å pl. XV och XVI afbildade grupperna med lejon äro Bergs »drey Männer und Löwen auff gleichen marmorpostamenten. Pax, den Lorbeerkrantz über des ersten, Mercurius, den namen Christianus IV über des andern Löwens Haupt; und dann Fama, welche sich an dem dritten Löwen hält.» De här afbildade konstverken, som äro ungefär 1 meter höga, hafva, såsom synes af de i vinkel böjda fotplattorna, stått å 3 af brunnskarets hörn. De äro fontänfigurer — i lejongapen qvar- sitta ännu rören. Bergs beskrifning och de namn han uppger passa fullständigt med Drottning- holmsgrupperna. Fredens genius (pl. XV B) håller en lagerkrans ôfver ett af de danska lejonens hufvud. Dår synes nu under kransen ett annat monogram — Hedvig Eleonoras -—, men spår af det ursprungliga finnes ånnu. Också Mercurius höll en gång Christian den 4:des namnchiffer öfver det andra lejonet; äfven detta är numera bortbrutet, men gudarnes budbårare i Jean Bologne's kända Hermesgestalt håller ännu en krona öfver ärret i bronsen. Den tredje figuren, om hvilken Berg endast säger, att den håller sig intill tredje lejonet, nåmner han Famaryktet. Pl. XV A visar en de förra liknande grupp, en vingad qvinlig genius, som kroner ett lejon (ursprungligen ett namn- chiffer å dess hufvud) samt i sin ena trumpet — hon har t. o. m. två — blåser ut den konst- ålskande monarkens lof. I Bergs beskrifning omtalas ännu 3 figurer, ehuru tyvårr i helt obeståmda ordalag. På det af svart polerad marmor förfärdigade sexkantiga brunnskaret sutto, säger han, »tre stora bilder, hvilkas ådror och senor icke allenast kunde ses, utan också kännas». Å hvartannat hörn stod altså en sådan figur och en af de omtalade lejongrupperna. Andra tillgängliga källor lämna ej någon när- mare upplysning, Gerner nåmner dem ej ens uttryckligen, ehuru han i sin af Berg starkt påver- kade beskrifning antagligen afsett dem med orden »hver aare kunde sees» etc. Om vi därför anse dessa figurer motsvara de tritoner, af hvilka två finnas å Drottningholm, den tredje å Heleneborg vid Stockholm (pl. XIV, pl. XVI B), år det dels emedan de ej höra tillsammans med andra arbeten af de Fries i Sverge, dels emedan det enda man kan se af brunnen å den bristfälliga gravyr öfver Fredriksborg, som år bifogad Adam Bergs uppsats, ar ett hörn, å hvilket sitter just en figur med ett horn i munnen. Beteckningen hos Berg, som särskildt fåster sig vid figurernas ypperligt utfôrda anatomi och lifaktighet, gåller hår med full rätt. Deras antal (3) och egenskap af fontänfigurer (vatten har kastats upp genom de svängda musslorna), den omständigheten att figurerna synbarligen varit afsedda att placeras högre än på sin nuvarande olyckliga plats1 — de sitta å runda underlag, hvarvid två fiskar (vattenkastare) åro fåsta — samt slutligen att de i utfôrandets sorgfållighet och friskhet nårma sig konstnärens båttre och tidigare epok, alt talar for den omständigheten, att vi hår hafva de tre figurerna från Fredriksborgsfontänen, ehuru, vi medgifva det villigt, någon nôiaktig bevisning i åmnet icke kan åvågabringas. Den omständigheten att statyerna i likhet med de ôfriga, utom hufvudfiguren Neptunus samt Ceres, ej äro signerade — hvilket med den andra, ånnu ej omtalade figurgruppen undan- tagslôst år fallet —, torde äfven kunna anses tala for sannolikheten af vårt antagande. 1 De äro till hälften dolda af omgifvande gras samt hafva hvar sitt ben nedsänkt i gyttjan.