Bronsarbeten Af Adrian De Fries I Sverge
Särskildt Å Drottningholm

30 den halben theil jetzunder koundt bekommen, welches ich itzunder hoch von nöten habb und die andere helffte wan der Nepthunus ferdig sein wierdt. Begehren Ihr fürstliche genaden, das Ich die arbeit über-antwordten soll, so wiel ich's gerne thun. Darneben erpiete ich ihr fürstliche genaden mein untherthenig gehorsam wiellig Dienst. Datum Prag den 17 Februari anno 1020. Adriano de Fries. Ofvanstående skrifvelse 1 är für oss af största intresse. Hon visar oss Adrian de Fries år 1626 sysselsatt med arbeten för en större fontän. Inom 4 månader hoppas han hafva altsammans färdigt, både figurer och ornamentala detaljer. Han uppräknar af de fôrra en Laokoon med ormen (= Locundo mietd den Schlangen); två flodgudar (fiungo = fiumi, ej Fauni, som Ilg antager); och två Sirener (»Sereno»); vidare en Neptunus, en Apollo, en grupp brottare (= 2 lothern — det italienska Lottatore = luctator; ej Latemen [!] som Ilg gissar); en Bacchus med satyrgosse (Bachus miet dem Kindele) och slutligen en grupp af Adonis och Venus (= Aton unnd Venera). Oafgjordt synes till en början varit om Laokoon eller Neptunus skulle brukas till hufvudfigur (sättas »oben- auff»). Härjämte uppgifvas såsom hörande till arbetet åtskilliga djurhufvuden (såsom af lejon, håst och grip), hvarmed ej kan forstås några större figurer, som lig tyckes tro, utan endast sådana orna- mentala tillsatser, som man finner exempelvis å konstnärens båda fontäner i Augsburg och som å hans i Zeitschrift für Bildende Kunst 2 meddelade räkning upptagas under titeln testa di Leon, testa di Cano, di medusa, d’aquilo etc. För ofvan nämda arbeten har de Fries äfven uppgifvit sitt pris. För Laokoon, flodgudarne och Sirenerna med dit hörande ornament 4500 R. T., för Nep- tunus 1100 R. T., Apollo 900 R. T., Brottarne 1000 R. T., Bacchus med satyrgossen 1100, Ado- nis och Venus 1400, själfva brunnen 1000 R. T. Man ser af detta bref, att Wallenstein, förmodligen genom den i skrifvelsen som död om- nämde personen, af de Fries bestält en fontän. Figurernas antal och ämne har måhånda blifvit faststäldt, men något bestämdt pris för de särskilda konstverken synes ej blifvit uppgjordt. På hand har konstnären fått 3500 R. T. Som nu arbetet till brunnen med undantag hufvudsakligen af Neptunus vore fårdigt, begår han att erhålla hålften af den resterande betalningen, och erbjuder sig att, om fursten så vill, leverera de färdiga figurerna genast. Det, som återstod af betalningen, on- skar han först, då Neptunus år fullåndad. Ett senare å samma stålle 8 af Ilg meddeladt bref, dateradt den 25 Augusti 1626, upplyser att arbetet vid denna tid var aflämnadt, med undantag af den till hufvudfigur bestämda Neptunus, samt att konstnären å sin fordran erhållit 500 R. T. Brefvet omtalar f. o. en åndring å statyernas postament, som skulle göras högre (»ungefehr 6 schuckg hoch» = c. 1 meter) samt att de Fries skånkt sin mæcenas ett af sina arbeten (en håst). Ett utdrag ur det efter Wallensteins död upp- rättade inventariet, 4 som dock endast ror trådgården, forvissar oss om att fontånen blifvit å ort och stålle uppsatt. Vi kunna f. n. icke med stod af historiska dokument uppvisa, att Wallensteins slott vid plundringen 1648 delade andra å lilla sidan af Prag belägna praktbygnaders öde. 5 Men detta gôres troligt dels genom den omständigheten, att å Drottningholm sedan 1690-talet funnits uppsatta 1 Orig. i K. K. Statthaltereiarchiv, Prag. 2 1882. S. 39. 3 S. 147—148. 4 Schebek, die Lösung der Wallensteinsfrage. Berlin 1881. S. 605. 5 Carl Grustaf bodde 1648 i Wallensteins slott, såsom synes af div. utgifter till »Hauptmannen» därstädes i C. Bcngtson Uttermarcks handlingar. K. R.A. (U. var faltkamrer hos pfaltzgrefven.)