De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

110 II. SKÅNSKA KOLBRYTNINGENS HISTORIA. tunna (— 1,65 hektoliter) kol som uppfordrades och lera som användes eller for- såldes. 1 Bolaget fortsatte till 1881 års slut grufarbetet i det gamla schaktet (Carl I), på samma gång som det af forre innehafvaren afsånkta nya schaktet, Kristina, fullbordades. Ur sistnåmnda schakt borjade uppfordring af den nedre flötsens såvål kol som lera år 1882, och dårmed fortsattes åtskilliga år, med ståndigt ôkad produktion. — Redan första året upp- fordrades 508,836 kub.-fot (11,306 ton) kol eller 27s gång större mångd ån dittills varit vid Skromberga vanligt. Ytterligare ett schakt till den undra flotsen blef samma år upp- taget, nämligen schaktet Maria, af ungefår 20 m. djup, men uti detta kom verklig kolbrytning knappast till stånd, emedan flotsen i de försöksorter, som drefvos, visade sig vara af mindre godartad beskaftenhet; och uti det ungefar samtidigt anlagda schaktet Carl II, genom hvilket man åmnade tillgodogöra den öfre kolflötsen, upphörde gruf- arbetet efter knappast ett års förlopp. Aktiebolaget Skromberga Stenkolsgrufva, hvars disponent var dåvarande kaptenen, numera Öfversten O. R. Hedenblad, anvånde sina tillgångar på ett fortånksamt sått och uppförde arbetarebastäder for ytterligare 100 man samt byggde en bredspårig järnväg från grufvan till den c:a 277 km. aflägsna Ekeby station på Landskrona - Engelholms järnväg. — Stenkolen afsattes dels till den kringliggande ortens befolkning, dels till Landskrona socker- bruk, dels också till statens järnvägar; och utgjorde värdet af den under år 1884 forsålda kolkvantiteten, enligt från grufvan lämnad uppgift, omkring 117,000 kronor. Hen samtidigt med kolen vunna leran fick till en början ingen användning, emedan den befanns vara icke eldfast. Det var forst sedan Grufingeniören i Höganäs E. Ulffers år 1885—1886 i ett utlåtande såsom sakkunnig forklarat, att grufvan ej borde betraktas såsom annat än hufvudsakligast lergrufva, och sedan Tegelbruksingeniören vid Höganäs F. Daumann konstaterat, att den vid Skromberga vunna leran vore ett synnerligen låmp- ligt råmaterial for tillverkning af s. k. klinker, kloakror m. m., som möjligheter öppnades för en större industriell utveckling vid Skromberga, i det man beslöt att i stor skala till- godogöra det sålunda påvisade råmaterialet. bor detta åndamål bildades år 1886 ett nytt bolag, det nuvarande Skromberga Stenko/s- och Lerindustriaktiebolag, med ett aktiekapital af 500,000 hugst 800,000 kronor, och till dess chef utsågs Ingeniören Daumann. Under hans kraftiga ledning utvecklades Skrombergaverket med en icke vanlig- snabbhet, och få torde de industriella anlåggningar i vårt land vara, som efter så kort tid nått den storlek och det anseende som detta. — Inom ett tiotal år anlades nio stora fabriker för tillverkning af alla slags lervaror, såsom klinker, fasadtegel, orneringstegel, kloakror m. m. och — sedan omkring år 1898 äfven eldfast lera träffats — eldfast tegel. Några data från verkets utveckling må här anforas. Den forstå fabriken, rorfabrik 1, driftsattes år 1887; klinkerfabriken N:o 1, hvars byggande följt omedelbart på rörfabriken, driftsattes sommaren 1888, år 1890 driftsattes ytterligare en klinker- och en rorfabrik och år 1892 ytterligare en klinkerfabrik. Ar 1893 anlades glasgrugn och modellerinqs- verkstad, år 1895 sattes ytterligare en rorfabrik i drift och 1896 den fjarde klinker- 1 Enligt af Ingeniören Hans von Post år 1885 meddelad uppgift utgick afgiften då med 5 öre per tunna kol och 2 öre per tunna lera.