De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

MÖRSHÖGS SCHAKT OCH LJUNGSGÅRDS STENKOLSGRUFVA. 115 då till disponent. Han kvarstod som sådan till 1 januari 1905, då flertalet af bolagets aktier hade inköpts af Høganås-Billesholms Aktiebolag och den anordning dårefter vid- togs, att Direktor V. Schwartz i Billesholm blef verkstållande direktör och Ingeniôren Mats von Post disponent för Skrombergaverken. Samtidigt blef Ingeniôren I. Svedberg i Billesholm öfveringeniör äfven för Skrombergaverkens grufdrift och Direktör Daumann chef för det för båda bolagen gemensamma førsåljningskontoret i Helsingborg. Sedan Ingeniôren Mats von Post i april 1906 aflidit, har Ingeniôren Edvard Lantz varit plats- chef vid Skromberga. — Som grufingeniør tjänstgjorde från førsta børjan (1881) Ingeniøren C. F. Nissen till den 1 januari 1885, Ingeniøren O. Curtz från 1893 till april 1907. Sedan dess år Ingeniøren Owe Larsson grufingeniør. Under tiden 1885 till 1893 voro Ingeniørerna Paul Johnsson och R. F. Lindblad ledare af grufarbetet fastån utan fast anställning. — Før fabriksdriften år Ingeniøren Edvard Lantz sedan 1891 føreståndare. De geologiska førhållandena vid och omkring Skromberga grufva beskrifvas i afdelningen III. Mörshögs schakt och Ljungsgårds stenkolsgrufva. År 1867 hade Grosshandlaren John Millar, Gøteborg, inmutat och år 1881 (till en del 1889) erhållit utmål å ett område, som från Billesholms grufva stråcker sig øfver Ljungsgårds bys m. fl. ågor norr ut till Vegeån och som benämnes Ljungsgårds grufvas utmål (mårkt L å koncessions- och utmålskartan, tafl. 2 i atlasen). I donna trakt låt han år 1887 afsänka ett schakt, Mørshøgs schakt, ungefår 800 m. NO från Stora Mørshøgs gård, hvilket dock blifvit førlagdt ett stycke utanför utmålsgrånsen inpå ett område, som då utgjorde føremål før Vallåkra Stenkolsaktiebolags koncessionsansøkan. Når därför år 1888 bolaget erhøll den begårda koncessionen, måste Millar utan ersåttning Øfvergifva schaktet, hvilket hade sånkts under besvårliga førhållanden, delvis genom ett flytsands- lager, och enligt uppgift kostat 70,000 kronor. Dess djup år obekant och någon kolbryt- ning hade hår icke ågt rum. Inom sødra delen af førenåmnda Ljungsgårds utmålsområde blef emellertid ett annat schakt afsånkt till den ofre kolflötsen. I detta, som kallats dels Ljungsgårds schakt, dels Ljungsgårds stenkolsgrufva, till en början äfven »Millars schakt», bør- jade kolbrytningen våren 1889 och fortsattes før Millars råkning till den 22 april 1895, då grufvan (jämte utmålsrått) inkøptes af Vallåkra Stenkolsaktiebolag och dårefter bearbetades af detta bolag såsom en del af Billesholms grufva. (Se tablån Billesholm å tafl. VIII.) — Under de 7 år, grosshandlaren Millar ågde Lj ungsgårdsschaktet, upp- fordrades dårur sammanlagdt omkring 62,900 ton stenkol och c:a 47,000 ton eldfast lera. Den årliga uppfordringsmångden efter denna tid år inråknad i kvantiteterna før Billes- holms grufva i dess helhet (se tabellen, bilaga A, samt tablån å tafl. 12 i atlasen). Før geologiska førhållanden m. m. år redogjordt i afdeln. III, under rubriken Billesholms grufva.