De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

116 II. SKÂNSKA KOLBRYTNINGENS HISTORIA. Bland de bolag och enskilda personer, som under 1870-talet ägde inmutningar utan att dock åvågabringa någon kolbrytning, må blott några få hår omtalas, nåm- ligen dels de, som verkligen fullbordade afsänkandet af schakt men sedermera icke verk- ställde någon nämnvärd kolbrytning (agarna af Morarps schakt), dels de som visserligen påbegynte schaktsänkning men icke lyckades fullborda densamma {Fleninge Kulselskab och Engelholms Västra Aktiebolag)-. Morarps schakt. Inom ett vid Môrarps kyrka och järnvägsstation, sydvåst om Bjuf, belåget inmutningsområde (sedermera två utmål om tillsammans 25 hektars ytinnehåll) anlade innehafvarna af detsamma 1 åren 1873—1875 ett grufschakt med forestående namn, efter att dessfôrinnan hafva utfört 4 borrningar i nårheten. Då schaktsånkningen, efter tvenne långa afbrott i arbetet, orsakade af svårigheten att med tillgångliga pump- inrättningar afhålla det tillströrnmande vattnet, på hösten sistnämnda år nått ett djup af nåra 47,5 meter, blef den knappast 0,3 meter mäktiga kolflötsen visserligen blottad, men någon kolbrytning borjades ej. Under nåra trettio år fick schaktet sedermera stå ôfvergifvet och vattenfylldt. Ar 1899 erhöllo tvenne enskilda personer, Konsul O. Flensburg i Gafle och Landt- brukaren R. Christiansen i Bunketofta, Frillestad socken, koncession att eftersôka och bearbeta stenkolsfyndigheter inom 636,20 hektar af Môrarps socken, den s. k. Morarps- koncessionen, omfattande åfven de af de ursprungliga ägarna sönade utmålen, inom hvilka schaktet år belåget. Koncessionsområdets undersôkning medelst borrningar påborjades omedelbart och fortsattes åren 1900—1902 samt åfven delvis under 1903, då arbetet upphörde, sedan 10 borrhål neddrifvits. Innehafvarna öfverläto då koncessionen på Skånska Kolbryt- ningsaktiebolaget, som samtidigt af dåvarande ågaren2 till schaktet inköpte detta med tillhörande hus och tomt samt den mycket omstridda råtten till utmålen. Bolaget vidtog genast åtgårder för att lånsa och undersôka det gamla, sedan 1875 öfvergifna schaktet. För detta åndamål uppsattes en byggnad med nôdiga maskiner för pumpning och uppfordring m. m., den gamla schaktförtimringen utbyttes mot ny, uppfordringsgalge byggdes, tvenne ångpannor anskaffades o. s. v. Sedan de maskinella anordningarna vid slutet af år 1903 blifvit fårdiga, pàbôrjades lånspumpningen. Ungefår vid midten af år 1904 var denna fullbordad. Men enår den blottade kolflötsen befanns vara tunn och — enligt Öfveringeniör Svedberg — »omöjlig att arbeta», blef ingen brytning i densamma verkstålld, utan schaktet sånktes i stållet ytterligare c:a 5 meter genom den vid ungefår 53 m. djup befintliga undre flots, som enligt borrningarna skulle finnas, och i denna borjade under augusti månad samma år profbryt- ning. Det visade sig emellertid snart, att flôtsen icke var brytvärd, hvarför allt arbete efter någon tid nedlades och maskiner samt byggnader borttogos. — Grufarbetet hade, såsom af fig. 91 synes, mycket ringa omfång. I Kommerskollegii berättelse för år 1904 uppgifves emellertid, att 90 ton kol, 115 ton eldfast lera och 34 ton klinkerlera då uppfordrats. 1 Fabrikören C. Th. SvANBERG och Direktören E. MOLIN i Stockholm samt môjligen några andra personer. 2 F. d. Folkskolläraren L. I. Sehlander, under någon tid grufforeståndare vid Ljungsgård och Bosarp.