De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

176 IH. DE SARSKILDA GRUFVORNA OCH FALTÉtt. vid Höganäs eller vid de öfriga skànska stenkolsverken. Så aro t. ex. — enligt Öfver- ingeniôr Emil Sieurin — kollergångar och valsverk for lerornas och skiffrarnas kross- ning samt lerbråkor för sammanältningen med vatten fortfarande de viktigaste maski- nerna vid denna fabrikation. »För att underhjålpa vattnets intima blandning med leran har på allra sista tiden s. k. våtmalning å stora kollrar börjat införas. Som namnet anger, blandas vattnet med den förut krossade lerblandningen å kollergångar af sårdeles tung konstruktion. Härigenom ökas plasticiteten i hög grad och den förut rätt mycket anvånda, dyrbara sumpningen, d. v. s. lerans fôrvaring långre eller kortare tid efter blandningen med vattnet, har i många fall kunnat undvikas.» »Handslagning af de från lerbråkan kommando åmnena användes ännu rått mycket, särskildt för alla s. k. fasontegel, men for tillverkningen af standardtegel har efterpressning i maskinpressar allt mer börjat införas. Dessa pressar hafva i allmånhet en produktions- formåga af 1,000 à 1,500 tegel per timme och betjänas af 2 mån och 2 ynglingar. I vissa fall användas maskiner åfven för formtegel, dels strängpressar, dels stämpelpressar.» Torkningen af teglet sker vanligen i torklador ôfver ugnarna. — Brånningen ut- föres vid Höganäs i s. k. Mendheims gasugnar medelst generatorgas och vid en tempera- tur mellan 1,300 och 1,430' C. Gasugnarna aro tio till antalet och vederbörligen num- rerade från I till X. Af de fyra gasugnar, som tillhöra fabrikerna för eldfast tegel (eldfast chamottegel), nåmligen N:o III, IV, V och VIII, utgöras trenne af 16 och en af 18 kammare, hvarje kammare rymmande från 6,000 till 18,000 stycken tegel. För hvarje arbetsdag sattes och tômmes ungefår en kammare vid hvart ugnssystem. Utom de fyra fabrikerna for eldfast tegel finnas två rörfabriker med 4 gasugnar, som åfven begagnas for bränning af kolelektroder; en gasugn (N:o IX) tillhör malm- reduceringsverket och vid en (N:o I) bedrifves tillverkningen af silikategel. I lerkarls- fabriken sker brånningen i 6 flamugnar. — Samtliga fabriker åro till låget angifna å tafl. IX, »Plan ôfver Höganäs gruf- och fabrikssamhälle». — Fig. 75—78 å sid. 82—84 visa utsikter af fabriksområdet med dårvarande upplag. Eldfast tegel. För tillverkning häraf användes eldfast lera, tagen under Fru Bagges flôts, den s. k. bottenleran. Denna år af två något olika slag, nåmligen dels ren och oblandad, dels ganska starkt kolblandad. Bådadera upplåggas i stora högar ute i det fria. Når en hög af den kolrika leran eller skiffern fått låmplig storlek, tåndes den och får brinna så länge den vill (6 månader eller långre), dårvid allt kolet brinner bort och den eldfasta leran kvarstår, ren och gul, såsom s. k. chamott. Den obrånda rena leran fin- males på vanliga krosskvarnar, kollrar, blandas skyffelvis med till låmplig storlek krossad bränd lera vanligen i proportion af 2 delar rå och 1 del brånd. Tillsatt med vatten knådas blandningen i lerbråkor for att få låmplig plasticitet, hvarefter massan utpressas i stånger, efterpressas till lämpligt format — eller slås för hand därtill —, torkas och brånnes. Amnena till de olika »stenarna» (teglen) goras vid de gamla fabrikerna for hand men vid de nya å afskärningsbord. All sten slås på beting, och betalas dårvid från 18 öre till 34 öre per 100 stycken, beroende på storleken. En tegelslagare slår 1,400 stycken 9-tums tegel eller 940 st. 12-tums eller 740 st. maskinpiptegel per dag och har i medel- förtjänst 2,50 kr. Sådan »sten», å hvilken beting ej kan såttas, slås efter daglön. Ar 1827