De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

HÖGANÄS: EABRIKSVERKSAMHETEN. 177 sysselsattes vid tillverkningen af eldfast tegel 255 man, lydande under 3 fogdar. (Muel- ler: Minnesblad 1897.) Tillverkningen af eldfast tegel vid Höganäs började år 1825. Redan tolf år senare tillverkades 8 olika dimensioner murtegel (från 8"X4''X2" till 12X12X12), 2 sorter kupolugnstegel, 3 sorter hvalftegel, 3 sorter piptegel, 3 sorter stjälpugnstegel samt gelb- gjutaretegel. Under åren 1877—1884 pågick äfven tillverkning af trottoartegel. — An- talet af de olika typer och dimensioner eldfasta tegel (murtegel, hvalftegel, vederlagstegel, masugnspiptegel, kupolugnstegel, stjålpugnstegel, rostugnshvalftegel, kamintegel m. il.), som numera tillverkas, torde uppgå till omkring 100. Höganästeglet, den vanliga kva- liteten, motsvarar i eldfasthet (smältpunkten) Segerkäglorna N:o 30—31, specialkvaliteten för masugnsställ käo-lan N:o 35. Fabrikationen år 1910 uppgick till ' mera ån 43,000 ton, motsvarande omkring 14,000,000 stycken. Rörtillverkningen, som fürst infördes vid Höganäs 1869, står numera på en bog ståndpunkt, såvål hvad produktionens storlek som fabrikatets godhet beträffar. Det är hufvudsakligen saltglaserade kloakror af många olika slag och storlekar, som tillverkas, raka, svängda och grenade (se fig. 90 å sid. 114). Till rören användes en blandning af 2 delar rå lera samt 1 del bränd skiffer. Leran, en grågul klinkrande lera, tages i Margretebergs lertag norr om Höganäs c:a 3 meter under kolflötsen, som dår går nästan i dagen (se fig. 123). Massan blandas, males och siktas, hvarefter den antingen »sum- pas» eller våtmales1 innan den genomgår lerbråkorna for att sedan tagas om hand af pressarna. Genom dessa frampressas under starkt tryck de cylinderformade rören nästan füllt färdiga, hvarefter de för hand genomgå en ringa efterbearbetning och stilllas att torka iör att sedermera brännas. Före bränningen öfverstrykas rör af de större dimen- sionerna med en välling fin, lättsmält lera, som bildar glasyr, således ej vanlig saltglasyr. I de gamla fabrikerna pressades rören medelst direkt ångtryck, som verkade i en cylinder placerad ofvanpå pressmunstycket, men numera användes hydrauliskt tryck (jämför bilden från rörpressningsrummet i rorfabriken vid Skromberga i det följande). Rörtillverkningen sker på beting, varierande efter rörens storlek. Alla arbetarna vid hvar fabrik bilda ett arbetslag och dela förtjänsten mellan sig i lika delar. Forutom rör göras äfven kloakbrunnar, krubbor, vaskar, lokomotivskorstenar vi. m. Tillverkningen utgjorde år 1910 omkring 9,300 ton, men hade 1905 varit 10,500 och år 1900 omkring 11,700 ton. Ungefår 100 man eller Hera sysselsättas vid rörfabrikerna. Fig. 76 å sid. 83 lämnar en föreställning om dessas yttre och om rörupplagets storlek. Förutom vid Höganäs utöfvas rörtillverkning äfven vid Skromberga och vid Vallakra lervarufabrik. Lerkärlstillverkningen omfattar för närvarande hufvudsakligen hushallskärl, kärl afsedda för kemisk industri, glaserade prydnadskärl af mångahanda slag m. m. samt större oglaserade tradgardsvaser, ornament etc. En år 1905 tryckt illustrerad katalog i 4:o upptager af de nämnda olika slagen tillsammans omkring 500 nummer. 1 Våtkollrar hafva, enligt E. Sieurin, härvid visat sig synnerligen lämpliga och ekonomiska. 23—112670. S. G. U. Ser. Ca, N;o 6.