De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

184 III. DE SÄRSKILDA GRUFVORNA OCH FALTEN. hvarför å den tryckta kartan i stellet insatts dels stryknings- och stupningstecken, dels också djupsiffror vid fiera af de gamla schakten, i åndamål att dårigenom möjliggöra ett bedömande af flötsens lutning och djup. Vid de åldsta schakten N:o I och A längst i nordvåst ligger Fru Bagges flöts en- dast 5 och 7 meter under nollpunkten, men den sänker sig småningom mot SO och in- tager vid schaktet Oscar II, på ett afstånd af 2,000 m. sydost om A, ett i det nårmaste 100 m. djupare läge. Lutningen är alltså ungefär 1 på 20, motsvarande 2 å 3 grader. Åt öster och nordost från schaktet Oscar II stiger kolflötsen åter, först småningom och sedan något starkarc, så att lutningen vid brytningsområdets gräns öster om schaktet Alströmer uppgår till 10 grader. Af grufkartan synes, att nivåkurvorna vid och norr om Oscar II löpa i bågform, angifvande, att lagerställningen hilr i stort sedt har skapnaden af ett flackt, mot söder öppet tråg, hvars axel intager riktningen N—S. Inom de genom schakten Gustaf Adolf och Sjôcrona bearbetade falten (se grufkartan) är kolflötsens lutning i allmånhet helt obetydlig, knappast ôfverstigande 1 på 30 åt SO eller OSO. Att döma af riktningen hos grufkartans nivåkurvor inom sydostra gransområdet af schaktet Gustaf Adolfs falt, ser det ut som om vid brytning ytterligare mot SO en flackt trågformig lager- ställning skulle dår vara att motse. Ehuruväl kolflötsen vid Höganäs i allmånhet och i stort sedt ligger ganska jåmnt utbredd, förekomma somligstädes ojåmnheter hos densamma, som vålla obehag vid bryt- ningen. Så år håndelsen t. ex. inom schaktet Gustaf Adolfs brytningsområde, hvarom i Bergmåstareberått. for år 1897 såges, att »enår kolflötsen icke bildar'ett jåmnt sluttande plan, utan hår och dår större och mindre svackor, så kan man icke ens till den djupaste punkten samla vattnet utan att språnga ort under flötsen». Och i berättelsen för år 1907 anføres, att »i våstra delen af schaktet Sjöcronas fålt har brytningen forsvårats i nårheten af våstra förkastningen på grund af att kolflötsen ej ligger jåmnt utan omvåxlande stiger och faller, hvarigenom svackor uppstå i orterna, dår vattnet måste medelst ôsning bortskaffas». Men vida större rubbningar i kolflötsens läge åstadkommas genom forkastning ar. Sådana hafva i ganska stort antal iakttagits vid arbetet inom grufvans olika delar, dock med undantag för schakten Oscar II:s, Alströmers, Gustaf Adolfs och Sjöcronas brytnings- områden, hvilka visat sig nåstan fria från dylika. Frånsedt den stora våstra forkastningen, som har en NNV—SSO:lig riktning och begrånsar grufområdet i våster, hafva förkastningarna ett ost-västligt förlopp, såsom synes af den tryckta grufkartan (atlasen, fig. 4), å hvilken de åro angifna medelst grofva svarta linier. På hvilkendera sidan om en forkastningslinie lagren blifvit nedsånkta, angifves genom små pilar, och beloppet af sankningen (språnghojden) år dårjåmte utsatt dår så kunnat ske. Dår en forkastnings utstråckning eller afslutning icke år kånd har den på kartan betecknats genom en afbruten linie. I verkligheten torde nog flera, i synnerhet mindre forkastningar finnas ån de, om hvilkas låge tillråcklig upplysning för utsättande på kartan kunnat erhållas. Språnghojden eller rubbningens lodråta storlek år hos skilda forkastningar ganska olika och våxlar åfven inom olika delar af en och samma. Den forkastning, som i norr begrånsar Höganäs gruffält och som tillika hufvudsakligen utgör grans mellan Råt-Lias