De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

188 HI. DE SÂRSKILDA GRUFVORNA OCH FALTEN. Oaktadt det icke obetydliga antal förkastningar, som finnes i Höganäs grufva, kan man dock i vissa riktningar genomkorsa densamma utan att pâtrâffa en enda dylik, nämligen dels från väster till ôster, dels frân nordväst till sydost, beroende däraf att de ost-våst- liga förkastningarna icke sträcka sig genom grufvans hela utbrutna del, såsom af gruf- kartan synes. En vertikalskärning genom grufvan i riktning NV—SO, genom schakten I, VI, XVI och Jonas Aiströmer, skulle erhålla det utseende, som angifves af tig. 119, hvil- ken har framstillles för jämförelse med den vertikalskärning från N till S, som meddelats i fig. 115, sid. 186. Fig. 119. Profil utvisande läget af Fru Bagges flots mellan grufvans nordvästligaste del och schaktet Alströmer i sydost. Upprättad med ledning af beflntliga uppgifter om djupförhällandena. Höganäsflötsens motsvarigheter. Växtlämningar. Redan i afdeln. I, sid. 28 och följande, har anförts, att den vid Höganäs bearbetade kolflötsen, Fru Bagges flöts, ar sam- tidig med och motsvarar nedre flötsen i grufvorna vid Billesholm, Bjuf och Skromberga m. fl., ett fOrhållande som ådagalagts dels genom rent stratigrafiska iakttagelser, dels genom A. G. Nathorsts vaxtpaleontologiska forskningar, som visat, att floran vid de olika platserna varit ungefarligen densamma. Af den tropiska ocli subtropiska växtlighet, som lämnat materialet till kolflötserna och som utgjordes af karlkryptogamer, cycadofyter, gingkoväxter och barrtråd (loftrad saknades), blefvo fossila lämningar redan i början af 1820-talet iakttagna vid Höganäs och insamlade af Sven Nilsson. Växtfossilen före- komma säväl i den svarta kolhaltiga skiffern mellan kollagren i Fru Bagges flöts som högre upp i lagerserien, troligen i narheten af Grefvinnan Ruuths flöts eller i lager där- ofvanför. För de fossila växterna vid Höganäs har Nathorst redogjort i sitt arbete »Floran vid Höganäs och Helsingborg».1 Fig. 24—36, sid. 30—34 i det foregående, framställa afbildningar af ett antal typiska rätiska växter från Skåne. Inom schaktet Prins Carls brytningsområde träffades på 1860-talet en större för- stenad trädstam, liggande horisontellt utsträckt i flötsens ôfversta del mellan denna och taksandstenen. Stammen torde i sin helhet hafva varit åtminstone 10 meter lång, ty dess nedre tjockare ända, som år 1870 af Höganäs stenkolsverk skänktes till Sveriges Geolo- giska Undersökning och alltsedan utgör en sevärdhet i dess museum (se fig. 120) har ensamt för sig en längd af 4,5 meter. Genom de ofvanpå flötsen liggande c:a 100 m. mäktiga berglagrens tyngd har stammen blifvit plattryckt, så att den nu visar 1 K. Svenska Vet. Akad. Handl., Bd. 16, N:o 7, 1878; äfven i Sver. Geol. Undersökning, Ser. C, N:o 29, 1879.