De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

HÖGANÄS: GEOLOGISKA FÖRHÄLLANDEN. 191 äfven i leran strax under nedre kolflötsen, nämligen vid Skromberga grufva, där i schaktet Konsuls brytningsområde 3 slätnötta rullstenar af kvarts (resp. 15, 40 och 55 mm. stora) tillvaratagits och genom Ingeniör Ove Larsson tillsändts S. G. U. âr 1912. Beträffande de ifrågavarande stenarnas transporterande till fyndplatserna har man tänkt sig, att de medföljt flytande trädstammar från den grund, där dessa vuxit, samt vid dessas förmultning eller på annat sätt lösgjorts och kommit att inneslutas i stenkols- massan. Lagerföljden. Det är den aldre till Rät hörande afdelningen af Rät-Liassystemet, som forekommer vid Höganäs och i trakten närmast söder därom. Först längre söder ut, omkring Teppeshusen samt Döshult och Dompäng i Allerums socken, äro äfven yngre, till Lias hörande lager representerade, och af sådana torde också öfre delarna af det genom västra forkastningen nedsänkta partiet längs kusten utgöras. De å tafl. 13 och 14 i atlasen framställda djupprofilerna genom schakten Oscar II, Alströmer, Gustaf Adolf och Prins Carl gifva en föreställning om lagerväxlingen af sandsten, skifferleror, skiffrar och leror m. m. inom formationen, där forutom de båda hufvudflötserna »Grefvinnan Ruuth» (markt A) och »Fru Bagge» (märkt B) äfven flera mindre kolflötser vid olika nivåer forekomma. A tafl. 13 äro, hvad beträffar de båda förstnämnda schakten, äfven dessa mindre flötser betecknade med bokstäfver i ândamâl att underlätta bedömandet af deras samhörighet med hvarandra vid de bägge platserna. Af en jämförelse mellan profilerna framgår, att, fastän öfverensstämmelsen i stort sedt visserligen är omisskännlig, en märkbar olikhet i vissa delar dock forefinnes, sàvâl i afseende på lagrens beskaffenhet som deras mäktighet. Försavidt de ifrågavarande profilerna kunna anses utgöra sanna uttryck for de vid schakten i verkligheten rådande lagringsforhållandena m. m., ådagalågga de således, att somliga lager minskas eller ôkas till sin mäktighet, andra åter forändra karaktar eller upphöra under den sträcka af om- kring 700 meter, som utgör afståndet mellan schakten Oscar II och Alströmer. 1 För att visa dels olikheten i lagerbeskaffenhet vid olika platser, dels flötsers och andra lagers samhörighet äro å folj. sida sammanställda djupprofiler från några af de många borrhål, som alltifrån äldre tider utförts inom och närmast söder om det hittills bearbetade grufområdet. Dessa profiler grunda sig uteslutande på borrprotokollens upp- gifter. För jämförelse år å bilden intagen äfven den på verklig iakttagelse af schakt- profvens beskaffenhet och lagrens mäktigheter grundade profilen genom schaktet Alströmer. Läget af borrplatserna synes å kartan tafl. 3 i atlasen, där äfven ôfriga borrhål äro jämte sina särskilda nummer angifna. Af de å figuren framställda borrhålen äro N:o 3 A och 35 belägna vid Ingelsträde och Esperöd söder om grufvan, N:o 41 mellan schakten Oscar II och Alströmer, N:o 80 vid Plöninge, c:a 1,000 m. NV om »Alströmer», och N:o 2 A 1 Såsom exempel må nämnas: Den lilla kolflöts, som i »Alströmer» ligger vid 17 och i »Oscar II» vid 37 m. djup, åtfoljes i det förra schaktet af ett underliggande 0,3 m. mäktigt lager svart skiffer, i det senare icke. I förstnämnda schakt finnes vid 35 m. djup en tunn kolflöts, som saknas i det sistnämnda. Kollagret ab vid 50 m. djup i »Alströmer» och 69 m. djup i »Oscar II» ar endast i det senare schaktet ôfverlagradt af svart, kolhaltig skiffer. Nedom det i schaktet Alströmer vid 55 ni. djup befintliga svarta skifferlagret aa ligger Ijus, ren sandsten, men i Oscar II daremot grå skifferlera. Kalkhaltiga skikt samt körtlar eller lager af ler- järnsten visa sig i allmänhet men ej alltid på motsvarande horisont i bägge schakten.