De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

196 IN. DE SÄRSKILDA GRUFVORNA OCH FÄLTEN. fasta leran (E å lig. 123) under kollagret ar lika den i grufvan befintliga och ager samma användbarhet som denna; undre delen har en mera gulaktig färg och år mera eldfast samt synes, enligt uppgift, likna Stabbarpslerorna. Den under sandstenslagret S liggande klinkerleran R år i öfre delen svart och visar en mångd glidytor, nedre delen år dåremot grå- till gulgrå eller brungrå samt förklyftad i skarpkantiga bitar. Bâda sor- terna tillsammans anvåndas vid tillverkningen af kloakror, och leran har därför vid Höganäs fått namnet »Rörlera». Det lilla kollagret, K, åger egentligen ingen praktisk betydelse, emedan det består af lätt sönderfallande, mindre goda kol. Ur dagbrottet har emellertid i medeltal per år erhållits omkring 26 ton dåraf. Af klinkerleran brotos åren 1904—1910 i medeltal c:a 6,000 ton per år. Det nuvarande brottet eller lertaget kommer emellertid att snart ôfvergifvas och igenfyllas, emedan afbaningen i foljd af lagrens lutning mot söder alltjämt våxer och fördyrar brytningen vid fortsatt arbete åt detta håll. Ett nytt brott skall i stållet öppnas på c:a 200 meters afstand i söder hårifrån, dår kollagret går alldeles i dagen (E. Sieurin). Enligt en af Kand. J. Jönsson i början af 1890-talet uppgjord profil från en aldre del af lergrafven betäckes kolflötsen dår icke af sandsten utan af »svart, rostig skiffer- lera»; och kolflötsen själf utgjordes, enligt nåmnda profil, af fyra smålager stenkol (5 —10 cm. tjocka), mellanlagrade af tre stycken 9—15 cm. måktiga lager »svart, rostig lera». Flötsens hela måktighet var 71 cm., med en kolmåktighet af 34 cm., således icke obe- tydligt större ån i den del af lertaget, som fig. 123 framståller. Lerjärnsten. Omedelbart under den förut omnämnda s. k. rörleran i Margrete- bergs lertag vidtager en hård lera, hvari små sfårolitartade konkretioner af lerjärnsten i form af korn och små kulor tåmligen ymnigt forekomma. Lagret, som innehåller dessa konkretioner, år ungefår 1,5 m. måktigt och hvilar på den 3 m. måktiga, hårda sand- stenen, den s. k. bottenhallen. I ett dårunder liggande, 6—8 m. måktigt lager lera eller lersten, som vid Höganäs benåmnes »Ulffers-lera», forekommer på 3—5 meters djup, enligt uppgift, likaledes en riklig inblandning af lerjärnsten inom en c:a 1,5 m. mäktig bådd eller zon af leran. Lerjärnstenen, hufvudsakligen bestående af jårnkarbonat, delvis ôfvergànget till järnoxidhydrat och järnoxid, uppträder i form af ärt- och bönstora korn och bollar samt större och mindre hopgyttringar af sådana (jämfor fig. 18, sid. 23). Under »Ulffersleran» vidtaga keuperformationens rôda leror m. m., och ej långt norr om lertaget gå dessa i dagen (jfr. tafl. 3 i atlasen). Ordningsfoljden och ungefärliga måktig- heten hos de rätiska lagren under Fru Banges flöts angifves å profilteckningen fig. 124. I tanke att de nåmnda forekomsterna af lerjärnsten möjligen kunde äga något praktiskt värde blefvo, på uppdrag af Höganäsbolaget, en del borrningar och gräfningar utforda af Ingeniøren Adolf von Post åren 1905—1906 sàvâl i och i närheten af Mar- gretebergs lertag som något söder därom. Det visade sig dårvid, att — såsom från geo- logisk ståndpunkt redan på forhand kunde antagas — inblandning af lerjärnsten i de båda ifrågavarande lerlagren visserligen forefinnes äfven på från hvarandra ganska skilda Ställen, men att densamma år kvantitativt mycket ojämnt fördelad. 1 — Någon ekonomisk 1 I på olika stallen uppgräfda prof fann VON POST de genom slammning ur leran frånskilda lerjärn- stenskornen utgöra från 10 till omkring 20 % af lerans vikt.