De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

198 III. DE SÀRSKILDA GRUEVORNA OCH FALTEN. Höganäs kolfaltsområde. Det kolfaltsområde, som, enligt hvad i afdeln. II (sidd. 87, 132 och 133) nämnts, genom nåd. bref år 1898 tilldelats Höganäs stenkols- aktiebolag, med rätt att därinom bearbeta stenkolsfyndigheter, omfattar en areal af c:a 13,000 hektar och utbreder sig, med en största längd af nära 20 kilometer, från Skånes västra kust (Tjörröd — Kulla Gunnarstorp) åt ôster forbi Hjelmhult, Höghult och Bjerbolund samt Allerums, Välinge och Kattarps kyrkor ända fram till Vegeån, såsom af de båda sammanhörande kartorna, tafl. 2 och 3 i atlasen synes. Längst i norr (norra delen af Väsby socken) griper området in öfver trakter där berggrunden utgöres af trias- systemets keuperlager, hvilka som bekant icke fora stenkol; men för ôfrigt faller det inom gränserna for den stenkolsforande formationen. Till sin geologiska beskaffenhet är ifrågavarande stora kolfaltsområde tydligen bäst kändt inom den del däraf, där grufvan med sina schakt är belägen, med andra ord den, till hvilken benämningen Höganäs gruffält rätteligen bör inskränkas. 1 För de geolo- giska fôrhâllandena härinom har i det foregående redogjorts. Inom den öfriga, vida öfvervägande delen af området i fråga hafva visserligen åtskilliga undersökningsborrningar blifvit på olika tider utfôrda, sàvâl af Höganäsbolaget som af andra, men de flesta af dessa borrningar åro icke fullfoljda till det djup som varit önskvärdt för ernående af ett värdefullt resultat. Och for ôfrigt åro ganska stora trakter alls icke undersökta medelst djupborrning, hvaraf foljer, att berggrundens beskaffenhet på djupet där icke kan vara annat än ofullkomligt känd, fastän visserligen sjålfva ytlagren på flera ställen äro blottade i dagen (se kartan, tafl. 3 i atlasen). Härom och for de utfôrda borrningarnas resultat lämnas i det foljande några meddelanden. De borrningar, som Höganäsbolaget under senare tider låtit verkstålla utanfor det egentliga grufområdet, åro hufvudsakligen grupperade på ömse sidor längs järnbanan mellan Höganäs och Stureholms station. De utfördes åren 1902—1903 2 i åndamål att utröna den undre Höganäsflötsens förefintlighet och läge inom denna i sådant afseende dittills nästan okända del af kolfältet. Vid de två västligaste af dessa borrningar, näm- ligen N:o 5 och 6 vid Hulta, mellan Ingelsträde och Mjöhults station (se tafl. 3 i atlasen), träffades flotsen på resp. 51 och 32 m. djup, således på en icke obetydligt högre nivå än i det narmare grufvan vid Ingelsträde belägna aldre borrhålet 3 A, där flotsen ligger 105 m. under jordytan. Huruvida denna nivåskillnad beträffande flötsens läge är orsakad af forkastningar eller beroende på lagerställningen (stupningen), torde icke vara môjligt att för närvarande afgöra; troligen är det första alternativet antagligast. Flotsen blef emel- lertid genom borrningarna 5 och 6 påvisad. Så var däremot icke forhållandet vid de längre åt ôster nedslagna borrhålen N:o 7 och 14. Bland dessa nådde N:o 10, mellan Mjöhults station och Höghult, ett djup af 231 m. utan att flötsen i fråga påtråffades. Måhånda finnes den på andå större djup, och det skulle naturligtvis varit af stort intresse, om — för att konstatera huru härmed förhölle sig — borrningen hade fortsatts ytter- 1 Det torde nämligen blifva nödvändigt., att, då i framtiden äfven öfriga delar af det stora, till Höganäs hörande kolfåltsområdet komma att beläggas med arbete och grufvor där anläggas, exempelvis vid Hjelmhult, Kattarp eller Välinge, de sålunda ôppnade nya grufvorna och fälten få egna namn, t. ex. Hjelmhults grufva och gruffält, Kattarps grufva och gruffält o. s. v. $ Af borrningsentreprenören Olof Andersson, Vegeholm, medelst Mortensens borrapparat, den s. k. vattenborren, med 3-tums (9 cm.) huggare.