De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

BILLESHOLM: SCHARTET HATTEN BERG. 215 sedan pumpar oeh uppfordringsverk hunnit fullbordas; det var den ofre flotsen, som då belades med arbete. Oaktadt schaktet såges ursprungligen varit afsedt hufvudsakligen för utvinnande af nedre kolflötsen, ar det nästan uteslutande den öfre (flöts A), som utgjort föremäl för bearbetning. Visserligen anordnades under en del af vintern 1880—1881 kolbrytning äfven i nedre flötsen (5), sedan schaktets nedre del länsats för vatten medelst en dår an- bringad pulsometer, men detta arbete befanns icke vara fördelaktigt och upphörde efter 4 à 5 månader (jämför tablån å tafl. VIII). Ur de jämförelsevis tunna kollagren, som tillsammans bilda ifrågavarande nedre flöts (fig. 136 och 137), sågas nästan endast småkol kunnat vid huggningen erhållas. Huru obetydligt det från schaktet Kapten Berg utförda brytningsarbetet på nedre flötsen varit, synes af den däröfver framstållda lilla grufkartan å tafl. 7 i atlasen. Hufvudorten var hår omkring 100 meter lång och fortsattes på andra sidan om den vid schaktet framstrykande forkastningen såsom en nåra 140 m. lång stenort i det nedsånkta partiets sandstenlager, emellan öfre och nedre flötserna. Sten- orten år drifven i samma riktning som och lodrått under en i öfre flötsen från schaktet på stupet gående hufvudort, hvilken genom ett s. k. vattenschakt hår stållts i förbindelse med stenorten, så att vattnet från arbetena i öfre flötsen på sôdra sidan om forkastningen Fig. 133. Vertikalskärning visande ortdrifningen genom de båda förkastningarna oster om schaktet Kapten Berg. kan rinna ned till arbetena i den undre flötsen och genom dessa till schaktbottnen for att dårifrån uppumpas. För arbetet i öfre flötsen hånvisas till grufkartan tafl. 5 och 6 i atlasen. Det stråckte sig långt åt öster och sydost till ej långt från de senare tillkomna schakten Knut och Viktor. Den i ostlig riktning drifna schaktorten hade en långd af inemot 1,400 meter, och i densamma var linbaneutfraktning anordnad. Omkring 800 m. från schaktet stötte schaktorten på en i NV—SO:lig riktning utstråekt forkastning, på hvars andra sida kolflötsen låg c:a 2 m. högre, och efter ytterligare kanske 120 m. drifning träffades ånnu en forkastning af ungefår samma språnghojd (se grufkartan). — Fig. 133 visar fiötsens läge m. m. vid ifrågavarande forkastningar längs en genom dem åt norr från schaktorten drifven hufvudort. Emellan a och b drefs orten med mycket »tjockt batteri» for att kunna tillgodogöra flötsen; då den andra förkastningen nåddes fortsattes orten såsom stenort, till dess att, ungefår 120 m. långre åt norr (vid c å figuren), flötsen återfanns och kunde på vanligt sått brytas. Lagerföljden i schaktet Kapten Berg år angifven genom en schaktprofil å tafl. 14 i atlasen. Som synes, år sandsten den förhärskande bergarten. Ungefår 10 m. under den nedre kolflötsen möta keuperformationens lager af röd lera och sandsten. Denna del af profilen år inlagd med ledning af borrhålet N:o 13 långre norr ut. — Den nedom flöts A liggande sandstenen år till c:a 60 cm. djup ganska lös, men dårefter mycket hård. Hård år åfven den sandsten, som vid brytning i flöts £ måste uppsprängas i vågarna.