De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

billesholm: BRYTNINGSMETODEN M. M. 243 Invid hufvudorterna lämnas längs dessa i de flesta fall en remsa af flotsen kvar så länge de behöfva befaras, likaså smärre kolpelare vid pelarorternas mot dem stötande ändar, så som å fig. 168 och grufkartan âskâdliggôres. Närmast schakten lämnas kolfiötsen obruten. Den nu omnämnda brytningsmetoden, ort- och pelarbrytning med igensätt- ning, är använd vid grufvans samtliga senare anlagda schakt, med de afvikelser i af- seende på orternas riktning eller annat, som betingats af flöfsens lutningsförhällanden, forkastningar m. m. Särskildt oregelbunden synes brytningen hafva varit närmast om- kring schaktet Ljungsgård under dettas första brytningsperiod, innan det ôfvertogs af Billesholmsbolaget. Så har också varit forhållandet norr och nordväst om schaktet Viktor samt på norra sidan om schaktorten oster ut från »Kapten Berg», där i foljd af paträf- f'ade forkastningar, oregelbundna stupningsforhållanden och stort vattentillopp arbetet icke kunnat drifvas så reguliårt, utan genomslag, diagonalorter och andra fått göras i många olika riktningar, hvarjämte dyrbara sprängningar i bottensandstenen flerstädes varit nöd- vändiga for beredande af vattenaflopp. — À grufkartan (de sammanhörande taflorna 5 och 6 i atlasen) framträda dessa forhållanden tydligt; där aro också hufvudorter och ar- betsorter olika betecknade, forkastningar utsatta och flötsens lutning angifven medelst 1-meters nivåkurvor. Fig. 169. Tvärgenomskärning af en arbetsort med vagnvägar å omse sidor. Billesholm. Skala */ioo. S, Sandsten i tak och sula; K, Kolfiötsen, bestående af ôfverst eldfast skifferlera (takskiffer), darunder Kol N:o 2 (For- skrämningskol), Svart kolhaltig skiffer (Mellanberg) och Kol N:o 1 (Bottenkol); B, Bergfyllning, packning. b, »Batte- riet». — Flötsens hela mäktighet mellan taksandstenen och bottensandstenen ar c:a 1 m. Arbetsorterna (pelarorterna) aro, som forut nämnts, 12 meter breda. I midten igen- såttas de, allteftersom brytningen pågår, med »berg», så att en smal ort (vagnväg, pram- väg) af P/2 à 2 m. bredd uppstår på hvardera sidan for kol- och lertransporten. I den ena af dessa orter föra »dragarna» (drag-gossarna) de tomma vagnarna fram till »brottet», där de mottaga de af kolhuggarna lastade vagnarna och draga dem genom den andra orten fram till närmaste hufvudort och vidare till schaktet, då ej mekanisk transport, lin- dragning, är här anordnad. Arbetsorter af förenämnda bredd drifvas af 4 kolhuggare och benämnas därför också »4-mans-orter» till skillnad från 2-mans- och 1-mans-orter af motsvarande mindre bredd. 1 For att erhålla tillräcklig höjd (c:a 1,20 m. eller niera) i de ifrågavarande utfartsorterna vid sidorna måste merendels sprängning företagas i botten- sandstenen, »batteriet», 2 på sätt som fig. 169 utvisar. Hufvudorterna göras i allmänhet omkring P/2 m. höga och P/2 à 2 m. breda eller mera. 1 Vid försöksbrytningen på nedre flotsen i schaktet Kapten Berg 1880—1881 hade fyramans-, tvåmans- och enmansorterna respektive 11, 5 och 2 meters bredd ungefar. 2 Benamningen batteri användes i två bemärkelser, nämligen dels for att beteckna själfva underlaget for flotsen, sulan, dels de bänkar dåraf, som stundom vid sprängningen lämnas kvar vid sidan af vagnvägarna (se vid b å fig. 169).