De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning
Forfatter: Edward Erdmann
År: 1915
Serie: Sveriges Geologiska Undersökning No. 6
Forlag: Kung. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
Sted: Stockholm
Sider: 633
UDK: St.f. 553 Erd
Med 10 Taflor Vid Slutet Och 325 Figurer I Texten.
Härjämte En Atlas Innehållande Geologisk Karta Öfver Skåne, Grufkartor, Schakt- Och Borrhålsprofiler M.M.
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
244
HI? DE SÄRSKILDA GRUEVORNA OCH KÄLTEN.
Fig 170. Genomskärningar i
längdriktningen af en arbetsort
i öfre flötsen, visande själfva
brottet och den bakefter upplagda
fyllningen. — Efter af Ing. V. Berg
år 1885 meddelade teckningar. —
Bilderna 1, 2 och 3 framställa olika
moment af brytningsarbetet. Ort-
höjden invid brottet är omkring
1 meter.
Tillvâgagàendet vid brytningen mäste naturligtvis i
viss mân afpassas efter flötsens lagersammansättning och
beskaffenhet i ôfrigt inom olika delar af grufvan. Nar-
stående bilder och redogörelse torde emellertid lämna en
föreställning om den (enligt V. Berg 1885) vanligaste ar-
betsmetoden vid öfre flötsens brytning, sårskildt inom »Kap-
ten Bergs» schaktområde, dår flötsen åger ungefår den sam-
mansåttning, som fig. 170 angifver (jämför fig. 134, sid. 216).
Först uthugges medelst förskrämningshacka det lilla öfre
kollagret (se bild 1) så langt in i flötsen som hackan når,
så att en djup rånna (se bild 2) uppstår; sedan hugges den
underliggande svarta skiffern, »mellanberget», upp medelst
kilhacka och spett samt undankastas, hvarefter den nårmast
under taket befintliga banken af eldfast skifferlera kilas ned
med spett och kampjårn (se bild 3). Slutligen kilas botten-
kolslagret upp, det som slåpper botten med kilar (spett)
och kampjårn, resten med kilhackan, 1 hvarefter brottet har
samma utseende som å bild 1. »På många stållen går det
låttare att förskrämma emellan bottenkolen och mellanberget,
då förskrämningskolen kunna utlastas till ’takkol’ (Stora
N:o 2), arbetet i ôfrigt enahanda.» I närheten af brottet
stöttas taket med pitprops for att såkerstålla kolhuggarna
mot ras. Taket i Billesholms grufva, öfre flötsen, år i all-
månhet icke fullt fast och såkert utan måste ofta för-
ståmplas. Enligt från V. Berg erhållen uppgift anvåndes
åren 1883 och 1884 följande kvantiteter props:
Vid schaktet Kapten Berg ....................
» » Sonadam ............................
» » N:o VI . .. .......................
1883. 1884.
22,747 m. 21,209 m.
7,131 » 17,090 »
19,151 » 7,549 »
49,029 m. 45,848 in.
Inom schakten Viktors och Alberts brytningsområden har man flerstådes icke kun-
nat arbeta i 4-mans orter utan i 2-mans af hälften så stor bredd, emedan taket icke
öfverallt varit tillråckligt starkt. Af samma anledning hafva en del pelare vid schakten
Knut och Viktor ej kunnat i sin helhet utbrytas utan s. k. »nabbar» måst kvarlåmnas
till stöd (se grufkartan tafl. 6 i atlasen). Vid brytningen af undre flötsen (B) i schaktet
Brohus befanns taket så osåkert, att endast smalorter, 1-mans orter, kunde drifvas och
förstämpling med pitprops och sleepers ofta måste företagas.
1 I Bergmästarerelationen för 1904 angifvas följande i grufvan begagnade verktyg: Forskramnings-
hacka 740 mm. från spets till spets, bredd 5 mm., skaftets längd 850 mm. Brytkilar af 1" fyrkantstål och
omkring 0,6 m. längd. Skybar af 2 mm. tjock plåt, vikt 2,25 kg. och dimensioner 440 x 445 mm. samt
rundning 200 mm. radie. Borr af 8-kantigt bessemerstål och omkring 0,6 m. längd. Slåggor från Lesjöfors,
vikt 3,3 kg. utan skaft, släggans längd 285 mm., skaftets längd 580 mm.