De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

BILLESHOLM: TRANSPORT OCH UPPFORDRING. 245 Det ur vågarna af stenarbetarna uppsprängda »berget» liksom ocksâ en del af svartskiffern ur sjålfva flötsen instoppas, når plats finnes, till stor del i den ort, dår språngningen sker (»igensättning», »packning»), men mycket måste dragas fram till schaktet och foras ofvan jord, dår det utstjälpes på låmpligt stålle till stora högar eller varp; om plats ofvan jord ej funnits, har man nödgats forsla »berget» till garala orter i grufvan, ofta på långt afstånd. Detta har varit fallet i arbetena från schaktet Kapten Berg. — Stensprängningsarbetet i grufvan (»skjutning på batteri») utföres om nätterna, då ingen kolbrytning åger rum. Vid schaktet Brohus brôtos under ett par år icke allenast den ôfre utan äfven den nedre kolflötsen, ehuru naturligtvis på skilda nivåer, den ena rakt under den andra. Inom schaktet Viktors schaktområde längst åt nordost hafva de också brutits samtidigt dels hvar för sig, dels bågge tillsammans, dår de ligga tillråekligt nåra intill hvar- andra. För så kallade stenorter, som på ett par ställen måst sprängas i lagren ôfver eller under den bearbetade kolflötsen för att nå densamma, dår den blifvit rubbad genom for- kastningar, har meddelande låmnats i det foregående vid redogörelse för schakten Kapten Berg, Ljungsgård och Albert. Den stenort, hvilken utgår från arbetena i nedra flötsen vid förstnämnda schakt och åstadkommer forbindelse med den nedsänkta ôfre kolflötsen VSV dårom, år c:a 140 m. lång. Transporten i grufvan, uppfordring m. m. Vid den utstråckning våra kol- grufvor på grund af de tunna flötserna snart erhålla, spela de underjordiska transporterna en viktig roll. I schaktet N:o VI anvåndes de första tio åren, efter det gamla bruket vid Höganäs, s. k. pramar eller små vagnar med hjul utan flånsar, som slåpades på bråder i orterna fram till schaktet, och på hvilka de af hasselkåppar flåtade kolkorgarna sattes. Då afstånden från schaktet blefvo långre, anlades i hufvudvågarna spår af jårn- skenor, på hvilka framfördes ett slags flakvagnar, s. k. björnar, med plats för två kolkorgar eller, sedan 1879, mindre vagnar med liknande hjul som »pramarnas» och rymmande IV2 à 2 hektoliter. På grund af det trånga utrymmet i schaktet, hvaraf hälften anvåndes for vattenuppfordringen, gingo »björnarna» aldrig upp i dagen, endast kolkorgarna och de små vagnarna. — »Dragarna», d. v. s. de ynglingar som under 1870- talet drogo fram kolvagnarna till schakt N:o VI, hade, då arbetet fått en viss utstråck- ning, att tillryggalågga omkring 20 km. om dagen. En dragare kunda betjåna 3 à 4 kolhuggare. — Transportsystemet med de små vagnarna hade den fordelen, att vågarna i arbetsorterna ej behöfde sprängas upp så höga som i hufvudorterna, men dåremot blefvo dragningskostnaderna fördyrade. Det afskaffades därför samtidigt med att arbetet i schaktet N:o VI afstannade, nåmligen år 1884, vid dettas omåndrande till uteslutande pumpschakt. Redan år 1881 hade emellertid, sedan transportorten blifvit uppsprängd till veder- börlig höjd, två små gottlandshåstar nedtagits i schaktet N:o VI for att draga »björ- narna», hvarvid fem sådana sammankopplades till ett tåg. Utfraktningen gick då mycket lätt, men år 1884, då arbetet i schaktet, som nyss nämnts, upphörde, togos hästarna åter upp ur grufvan, och sedan hafva sådana ej vid Billesholm begagnats for underjordisk transport.