De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

BILLESHOLM: KOLFÄLTSOMRÄDETS VÄSTRA DEL. 263 Af öfriga inom samma utmålskomplex neddrifna borrhål har N:o 98 träffat bågge flötserna, A vid c:a 46 och B vid c:a 50 m. djup; men i borrhålen 12 a, 13 a, 17 a och 18 a, samtliga utförda 1876 medelst Mortensenska borrapparaten (»vatten borr»), angifves endast en kolflöts träffad, 30—45 cm. mäktig.1 Sistnämnda fyra borrningar synas for öfrigt vara utförda utan nödig omsorg, att dôma af de knapphändiga borruppgifter, som lamnats. Lagren såvål öfver som under flötsen uppgifvas nämligen for flertalet bestå af uteslutande sandsten med en mäktighet af ånda till 40 m. ofvanfôr och niera ån 30 m. under flötsen, ett fôrhâllande som sannolikt icke torde åga motsvarighet i verkligheten. Den summariska uppgiften för borrningen N:o 12 a meddelar, att under några meter lösa jordlager genomborrats »sandsten 40 à 45 meter, kol och kolblandad skiffer af såmre be- skaffenhet 0,30 m., sandsten och rod lera 22 m.». Hela djupet år 70 meter. Tillhör den uppgifna rôda leran keupern, hvilket ej år osannolikt, så finnes hår icke någon brytvård kolflöts. I N:o 13 a uppgifves flötsen (»kol och skiffer»), 40 cm. måktig, ligga endast 6 m. under jordytan och vara underbåddad af c:a 60 cm. lera, hvarunder enbart sandsten till 40 meters djup. Borrprofilen öfver N:o 18 a angifver, att kolflötsen dår öfver och under begrånsas af resp. 5 och 10 m. mäktig lera. Icke heller vid de förut nämnda borrhålen 14 a, 13 a och 16 a i Assartorp torde tillräcklig uppmårksamhet hafva ågnats bergartsbestämningen, ty äfven hår finner man journalerna upptaga enbart sandsten ofvan och under flötsparet med dess lera, t. ex. i N:o 14 a: 5 m. lösa jordarter och 32 m. sandsten öfver flötsen A och 25Va m. sand- sten under flötsen B. 1 det 80 m. djupa borrhålet N:o 97 inom Hesslundafältets våstligaste del, SSO om Morarpsgården, år endast en omkring 50 cm. måktig flôts af dåliga kol tråffad vid 47 m. djup, förutom några tunna lager kolskiffer högre upp. Och då de inom samma trakt neddrifna fyra borrhålen 161—164 icke heller låmnat några goda resultat samt då det försöksvis utförda grufarbetet i den strax norr därom belägna Mörarps grufva öfvergifvits såsom icke lônande, torde det kunna anses vara högst sannolikt, att västra delen af Hesslundafåltet icke innehåller brytvärda kolflötser. Ej heller i trakterna längre våster ut, inom stora delar af Frillestads, Vällufs och Kropps socknar, hafva sådana påvisats. Alldeles intill grånsen mot Bosarps grufvas utmålsområde var år 1866 afsånkt ett nu länge sedan öfvergifvet litet schakt, Teodor, hvari ofre flötsen, omkring 30 cm. måktig, brôts några månader då och i början af 1868. Lagerföljden var: Meter. Lösa jordlager ..........................7,72 Sandsten ...............................12,18 Stenkolsflôts (A)....................0,3o Lera, mörk, eldfast ......................1,78 Sandsten. Flötsen syntes ligga nåstan horisontellt med endast några få graders lutning åt V eller NV. Tunna forklyftningssprickor i kolen befunnos fyllda med kaolin. 1 I N:o 17 a och 18 a betecknas flötsen såsom »stenkolsförande lager».