De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

SJüF: SCHARTEN, LAGERFOLJD M. M. 271 A tafl. 14 i atlasen tydliggöres lagerföljden niera ôfversiktligt medelst en djup- profil genom schaktet i skalan 1 : 400. Stenarna i grus- och sandlagren mellan 10 och 20 meters djup utgöras af många olika slags bergarter såsom granit, gneis, diorit, diabas, porfyr, kritkalk (Saltholmskalk) m. fl. Ett porfyrblock ur lagret »grus, sten och flytsand» på 17 m. djup har af E. Sved- mark beståmts såsom Påskallaviksporfyr från Oskarshamnstrakten. De största stenarna upp- gifvas hafva legat i det rena rulistensgruset på 19 m. djup. Brytningen från schaktet N:o III. Under åren 1894—1896 brôts från schaktet endast den nedre kolflötsen, men år 1897 kunde kolbrytning afven i ofre Hotsen begynna, sedan en sammanbindningsort åstadkommits mellan ofre och nedre flötsens transportorter. — Ett icke ringa område har redan hunnit utbrytas såvål i nedre som i öfre flötsen. Grufkartorna tafl. 8 och 9 i atlasen angifva brytningens omfattning vid slutet af år 1907. Sedan dess har brytningen stråckt sig vidare, i öfre flötsen åt väster och sydvåst till ett afstand af omkring 700 in. från schaktet och i nedre flötsen åt oster och nordost om de å kartan angifna brutna områdena; åt nordost har man i nedre flötsen nått ånda fram till Vegeån. Kolfältet år vid schaktet N:o 111 båttre ån vid N:o 1, enligt yttrande af ôfver- ingeniör I. Svedberg i en år 1895 afgifven rapport. Inom brytningsområdet for schaktet III sker grufvagnarnas transporterande numera medelst elektriskt 1 drifven kontinuerlig lindragning, hvarom redogörelse låmnas under rubriken »Transporten i grufvan etc.». Schaktet N:o IV, afsedt att utgöra ett för hela grufvan gemensamt pumpschakt och att dårigenom åstadkomma en besparing i de eljest dryga lånshållningskostnaderna, år anlagdt 45 meter NNO om schaktet N:o III. Sjålfva afsånkningsarbetet borjades den 1 febr. 1896. Det befanns dårvid, att de lager af flytsand, som måste genomgås, visserligen voro utdrånerade genom det nårbelågna schaktet N:o III,2 men flytsanden var det oaktadt till icke ringa hinder vid arbetet. »Afsånkningen skedde med sånkkar, som tillskarfvades uppifrån. Karet var hopsatt af ekringar, inre diameter 3,55 m. Afståndet mellan ekringarna var 66 cm. från midt till midt, och utanpå dessa voro furuplank spi- kade. Karet hade ingen s. k. sko.» Sandstensgrunden tråffades på 32 m. djup. »I denna afsånktes 2,2 ni., så att schaktet då hade ett djup af 34,2 m. Dårifrån murades nu innanför tråbeklådnaden med eldfast sekunda tegel (till 12 m. djup under dagytan, enligt Sved- berg), och utanför fylldes med cement och beton, hvarvid virket tick sitta kvar. — — Den inre diametern på schaktet blef till slut endast 2,5 meter» (Hoppe i Bergra. relat. för 1895). — Vid fortsatt afsånkning i sandstenen tråffades öfre flötsen på nåra 43 m. djup, och 7 meter djupare den nedre, under hvilken schaktet fördjupades ytterligare ett tiotal meter eller mera, så att hela djupet uppgick till mellan 60 och 70 meter, i afsikt att vattnet från grufvans åfven djupaste delar skulle kunna afledas till schaktet for att dår uppfordras till dagen. Hela nedre delen af schaktet, genom sandstenen m. m., år beklådd med tegel. 1 Ett elektricitetsverk ar anlagdt i nårheten af schakten N:o III och IV. Det blef fardigt och togs i ansprâk i början af år 1901. Enligt Bergmästarerelationen för nämnda år användes den elektriska kraften då hufvudsakligen för tegelverkets behof och var fördelad på 25 motorer, men den sades skola mer och mer komma till anvandning vid grufvorna for uppfordringen. 2 Schaktet N:o III »hade fullståndigt dränerat den närmaste omgifningen, så att intet vatten forekom vid afsänkandet af N:o IV». (Hoppe i Bergm.relat. för år 1895.)