De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

BJUF: FLÖTSERNA (nedre FLÖTSEN). 275 sökt äskädligeöra, inom hvilka delar af det till slutet af år 1907 brutna grufområdet den ofre flötsen (flots A) utgöres af ett, två eller tre skilda lager kol. Men naturligtvis rnåste de uppdragna begrånsningarna mellan de olikartade områdena anses vara endast ungefärliga; observationspunkterna ligga nåmligen flerstädes ganska långt från hvarandra, sårskildt inom det tidigast brutna området Oster ut från schaktet N:o I. Betråffande Ofre flötsen vid Bjuf år det ganska egendomliga forhållandet rådande, att de båsta kolen, kol N:o 1, hår befinna sig i flötsens öfversta kollager och de mindre goda kolen N:o 2 inom flötsens nedre del. Ett alldeles motsatt forhållande åger rum inom motsvarande, relativt samtidigt bildade flöts vid Billesholm. Nedre flötsen vid Bjuf år mera likformigt och ensartadt utbildad ån den ofre. Den innehåller nåstan uteslutande kolsorten N:o 1, frånsedt en 5—10 cm. tjock rand af svart kolhaltig skiffer, som, vanligen i midten, delar kolbådden i två lager. Flötsens kolmäktighet synes inom norra och östra delen af det å grufkartan (tafl. 9 i atlasen) angifna brutna området hålla sig emellan 50 och 60 cm., ehuru såvål något högre som 10 à 15 cm. lågre belopp åfven på flera stållen dårinom uppmåtts. Vid och nårmast omkring schaktet I torde 50 cm. få anses vare maximum, och inom det lång- stråckta brutna området våster om 9-meters-förkastningen långre åt våster och sôder hafva måtten 23, 28, 30, 32, 35—38, 41 och 43 cm. samt på ett stålle 50 och 55 cm. iakttagits, enligt hvad de i Grufkartekontoret, Stockholm, förvarade från grufvan insånda flöts- profilerna angifva.1 Fig. 182—187 å nåsta sida framstålla skårningar genom flötsen. Det nårmast ofvanpå kolen liggande lagret af mer eller mindre sandblandad, ej eldfast skiffer eller skifferlera, det s. k. »takberget», år inom södra delarna af grufvan ganska tunt eller kan till och med saknas (se fig. 183), och flötsen betåckes då nårmast af sandsten; inom norra delarna af grufvan, kring schaktet N:o III, uppnår dåremot nåmnda skiffer en måktighet af 72 ånda till 1 meter. Dess anvåndning år blott som packningsmaterial i grufvan. — Flötsens underbådd utgöres i stort sedt af sandsten, 30—50 cm. måktig och hvilande på ett 40—50 cm. måktigt lager svart eldfast lera, s. k. K-lera, hvarunder åter sandsten vidtager. Men inom midtpartiet af det utbrutna området (se grufkartan), till ett afstand af 400—700 meter åt norr, nordost, oster och sydost från schaktet I, likasom inom det långstråckta området sydvåst om 9-meters-förkastningen, hvilar nedre flötsens kollager icke omedelbart på sandstenen utan år mycket allmånt under- båddadt af ett 5—15 cm. måktigt lager svart kolhaltig skiffer, af arbetarna benåmndt »bottenberget», hvarunder sandstenen vidtager. Det ofvanpå kolbådden liggande skiffer- lagret (»takberget») har då blott en måktighet af mellan 10 och 30 cm. Den kolblandade skiffern, »bottenberget», uppfordras i allmånhet icke utan kvarlämnas i grufvan såsom »packning», utom då den undantagsvis år så kolrik, att den kan anvåndas såsom kolsorten B 4 (enligt R. F. Lindblad). I nårheten af schaktet I har det emellan nedre flötsens kol och eldfasta leran liggande sandstenslagret befunnits stundom tunnas ut, så att kolen hvila omedelbart på leran. 1 Vid ett besök i grufvan hösten 1873, i schaktet N:o I, uppmätte jag flötsens måktighet på skilda ställen till resp. 42, 45, 50, 62 och anda till 74 cm., d. v. s. kol jamte det lilla lagret kolhaltig skiffer dari.