De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

BJUFI STENKOLENS BESKAFFENHET. 277 Stenkolens beskaffenhet. Den öfre Bjufsflötsens kol äro i allmänhet fastare än nedre flötsens; dessa aro tämligen losa och stybba lätt sàvâl under transport som vid luftens inverkan. De förstnämnda torde vara lika goda som de basta svenska, men låta icke bryta sig i så stora stycken som Billesholms l:ma kol (Styrelsens förvaltningsberättelse till 1876 års ordinarie bolagsstämma. Tryckt). Enligt I. Svedberg äro stenkolen N:o 2 i öfre flotsen i saluvärde füllt jämförliga med undre flötsens N:o 1-kol. Till begagnande som lokomotiv- bränsle lämpa sig Bjufs B-flötskol icke så väl, emedan de åstadkomma jämförelsevis stark gnistring. De skånska stenkolen åro i allmänhet mycket känsliga för torka och solhetta, i det de, utsatta härför, fôrlora sin ursprungliga vattenhalt (i friska kol omkring 10 %) och spricka sönder, de renare, täta och glansiga skikten niera än de askrikare, matta. De förra sönderfalla till grus, de renare bibehålla sig jämförelsevis bra. I följd häraf kommer ett parti kol, som någon längre tid legat lagradt ôppet och utsatt för sol, att i viss mån utgöra en blandning af fingrusigt renare kol samt stycken af askhaltigare. Når en sådan blandning införes i lokomotiveldstaden, där kolen förbrännas under starkt forceradt drag, så blir följden den, att de små rena kolstyckena ryckas med draget (häraf gnistringen), under det att de mindre goda, askrikare, ligga kvar i fyren på rosten. Kolåtgången blir härigenom större och effekten på samma gång mindre än om friska, ej vittrade kol an- vändas. Kolen böra därför alltid lagras under tak. Då hôgar af nedre flötsens småkol ligga ute i mycket fuktigt tillstånd, visa de olägen- heten att själfantändas, liksom fôrhâllandet äfven är med småkol från Billesholms och de ôfriga grufvornas nedre flöts med undantag för Höganäskolen N:o 1. »Fjorton dagar efter regn kan man vara säker på att själfantändning skall uppstå i uteliggande hôgar af småkol» (yttrande af E. Ulffers och I. Svedberg). Man brukar därför numera sörja för smàkolsfôrrâdens ventilation genom inlåggande af öppna kloakrör däri för införande af luft. I upplag af stora kol finnas naturliga luftrum mellan de särskilda styckena, hvarför någon upphettning dår ej forekommer. Några af A. Atterberg vid Kemiska stationen i Kalmar utförda analyser anföras här såsom exempel på Bjufskolens och den kolhaltiga skifferns kemiska samman- sättning: Prof. Benamning. Fuktighet. % Aska. % Svafvel. % Kol. % Vate. * Kväfve. % Syre. % 1. Ofre flotsen: Stora harpado ångkol (A. 1) . .. 10,32 9,64 0,76 60,84 3,96 1,05 13,72 2. Nedre flotsen: Stora oharpade ångkol (B. 2) . . 10,86 9,81 1,22 60,81 4,29 0,94 12,53 3. » » Små samtagna ångkol (B. 4) . . 8,99 34,52 1,03 42,20 3,06 0,69 9,90 4. » » Bottenberg (Kolskiffer) 6,22 49,52 1,92 30,31 2,48 0,52 9,75