De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

278 III. DE SÂRSKILDA GRUFVORNA OCH FALTEN. Oin fuktighet, aska och svafvel frânrâknas, visar sig den kolhaltiga substansens sammansättning i de fyra profven vara följande: Pro f. Kol. % Väte. % Kväfve. % Syre. % På 1,000 kol finnes väte disponibelt. bundet. Summa. 1 76,5 5,0 1,3 17,2 36 29 65 2 74,4 5,5 1,2 15,9 47 27 74 3 75,6 5,5 1,2 17,7 44 28 73 4 70,4 5,8 1,2 22,6 43 . 39 82 Kalorimetriska värmevärdet för profvet 1 (se foregående sida) ar 7,000 v.e. Flötsernas nivåforhållanden, forkastningar m. m. I stort sedt intaga de i Bjufs grufva brutna flötserna ett mot nordost och norr svagt lutande låge, utom inom grufvans norra del, dår lagerstållningen år trågformig och bildar en i sydost sluten, mot nordvåst utsträckt och dit sakta sluttande sånka. Lutningens eller stupningens storlek år inom skilda delar af det utbrutna om- rådet ganska olika; i allmånhet synes den vara som 1 på 20 till 1 på 40, men hår och dår, t. ex. inom det isolerade området i sydvåst från schaktet N:o I samt väster och söder om N:o III, uppgår lutningen delvis ånda till 1 på 10. De på grufkartorna tafi. 8 och 9 i atlasen uppdragna nivåkurvorna torde hårom gifva en forestållning. 1 Flötsernas djup under jordytan, eller rättare under ett O-plan på samma nivå som Bjufs bangård = 20,6 meter öfver hafsytan, år inom grufvan minst längst i söder — 17 å 18 meter for den ofre och 24 meter för den nedre — och störst inom norra delen af densamma, väster om schaktet N:o III, nämligen resp. 52 och 61 meter. Nivåskillnaden hos en och samma flöts är således ganska betydlig, uppgående till 35 å 40 meter. Men flötserna utbreda sig, såsom förut antydts, ingalunda med jåmn och sammanhängande sluttning emellan hôgsta och lägsta punkterna, utan ojämnheter och oregelbundenheter beträffande såvål lutningsförhallanden som djup forekomma ganska allmånt, orsakade dels och hufvudsakligen af de rubbningar från det ursprungliga läget, som förkastningar åstad- kommit, dels af môjligen från början befintliga fördjupningar och sänken i den grund, hvarpå kolflötserna bildades, eller af sedermera inträffade såttningar inom berglagren i foljd af sammantryckning. Lodräta afståndet emellan de bägge flötserna (A och B) är icke heller konstant utan växlar inom den brutna delen af grufvan mellan 6 och omkring 10 meter. — Den ofvannämnda tragformade sänkan inom norra delen af grufvan är genom hittills gjord brytning känd till en långd af 1,000 meter från dess början vid 48-meters-nivån till ett stycke bortom den djupaste, vid 60—61 m. liggande delen, som genomskäres af två parallella hufvudorter (se grufkartan, tafl. 9). Från denna del af trågets botten hôjer 1 Det i ofre flotsen tidigast utbrutna området, vid och oster om schaktet N:o I, saknar nivåkurvor, för- modligen af den anledningen att orterna darinom varit otillgängliga vid tiden för kurvornas upprättande.