De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

296 III. DE SÄKSKILDA GRUFVORNA OCH KÄLTEN. ta.fl. 9 i atlasen) lanshålles medelst dår anbringade pumpar, som drifvas af en vid schakt- bottnen befintlig elektrisk motor och trycka vattnet upp och fram till schaktet. Dessa pumpar hafva en kapacitet af IV2 kubikmeter per minut hvardera. Grufvattnets temperatur ar enligt uppgift af ing. 15. Hj. Lundgren + 11° C. Ventilationen. Under de första årtiondena, innan ännu grufrummen hunnit fa så stor utsträckning som nu, var luftvilx lingen i Bjufs grufva oklanderlig och delvis mycket god. Den ytfre luften gick då. ned i schaktet N:o I och uppsteg, efter att hafva genom- strömmat arbetsrummen, åter i schaktet N:o II, pumpschaktet, dår varmen från de vid bottnen placerade ångpumparna underlåttade luftens uppstigande. Genom anbringande af dörrar eller buldansgardiner ledes luftströmmen nere i grufvan i ônskad riktning. Hvad norra delen af grufvan beträffar, den från schaktet N:o III bearbetade, säges luftväxlingen dar hafva varit mindre tillfredsställande. Luften gick ned genom »Nto III» och upp genom »Nto II», hvarvid det sommartiden ofta var nödvändigt att hafva koleld brinnande vid bottnen af sistnåmnda schakt for erhållande af ônskad luftcirkulation. Numera fore- kommer ej koleldning utan har ersatts med en vid bottnen af schaktet Nto II pla- cerad flakt, som suger ut den skamda. luften från grufvan och pressar den upp genom schaktet, samtidigt med att en vid bottnen af schaktet Nto III anbringad likadan fläkt dår suger in frisk luft och tvingar denna in i grufvan. — Schakten Nto 1 och Nto IV ilro helt afstångda for ventilationen; det forrå af dessa båda, hvilket år 1904 omåndrades till ventilationsschakt (se sid. 268), befanns snart nog icke åstadkomma afsedt resultat och år nu fullstiindigt öfvertäckt vid dagöppningen samt utan någon som helst funktion vid driften. Belysningen i grufvan. I första början, strax efter grufvans anläggning, be- gagnade kolhuggarna talgljus for belysningen. Ljusen fastsattes på låmpliga platser i tillformade mjuka lerklumpar. Sedan kommo snart lampor i bruk. Sådana hafva arbe- tarna fått hålla sig sjålfva, hvarfor flera olika modeller kommit till användning. De fiesta hafva begagnat s. k. »gökar» att fästa i mössan och som brånsle anvåndt dels rofolja, dels fotogen, dels en blandning af båda. Lampor for gasolja hafva. också begagnats, dock ej så allmånt; och dessa kunde for öfrigt icke sättas i mössan. Omkring år 1910 infördes for belysningsåndamål ett låttsmålt, paraffinartadt fettåmne, »Vaclite», men detta blef endast ett par års tid begagnadt. Numera år det uteslutande acetylenbelysning medelst karbid- lampor som anvåndes. Antal arbetare, arbetseffekt m. m. Vid Bjuf voro år 1910 for grufdriften anstållda 383 arbetare, dåraf 166 kolhuggare, 66 i ofre och 100 i nedre flötsen.1 For fabriksdriften tjånstgjorde 160 stycken. Sammanlagda antalet arbetare uppgick således till 543. En jämförande sammanställning af skånska grufvornas arbetareantal år med- delad å sid. 139. Arbetseffekten, den kvantitet kol och lera m. m., som i medeltal per man och dag brytes och uppfordras, år i viss mån beroende af den bearbetade flötsens mäktighet 1 Kolhuggarnas alder ligger mellan 21 och 33 år, dragarnas mellan 10 och 21 år (Bergmftstarerelationen for 1881).