De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

BJUF: FÖRSÄLJNING OCH FÖRBRUKNING AF STENKOL OCH LERA. 299 Relativa storleken af de skånska kolgrufvornas underjordiska utbredningsområden vid slutet af år 1907 angifves grafiskt å tafl. 7 i atlasen. Försäljning och egen förbrukning af stenkol och lera. Af de vid Bjuf upp- fordrade kvantiteterna stenkol hafva under det senaste årtiondet i allmånhet kunnat for- saljas 60 å 75 procent, inedan resten, således omkring 25 till 40 proc., åtgått for gruf- driftens och tegelfabrikationens behof samt till lönekol m. m. Det totala fOrsåljningsbeloppet uppgick åren 1900, 1905 och 1910 till respektive 30,340, 29,262 och 38,571 ton, hvaraf en högst betydlig del, nåmligen respektive 17,000, 27,003 och 32,366 ton levererades till Statens järnvägar.1 Vardet af vid Bjuf år 1910 fOrsålda stenkol uppgick till 348,387 kronor och af därstädes förbrukade till 134,722 kronor. Af eldfast lera forsåldes samma år 21,914 ton, vårda 118,613 kronor; samtidigt förbrukades 33,187 ton. Brytnings-, försäljnings- och förbrukningskvantiteterna af stenkol och leror vid Bjuf och vid de andra grufvorna under åren 1900, 1905 och 1910 åro sammanstållda i tabellerna a och b i bilaga B. Tillverknings- och försäljningskvantiteterna af eld- fast tegel m. m. samt dessas vårde åro dåremot angifna i tabellerna c, d och e i samma bilaga. I och für försäljningen till olika åndamål underkastas kolen en mångfaldig sorte- ring. De kunna hänföras till 3 större afdelningar, nåmligen: A-kol, hvilka utgöras af stenkol N:o 1 från ofre flotsen, AB-kol, » » » stenkol N:o 2 » » » B-kol, » » » stenkol från nedre flötsen. Inom hvar och en af dessa hufvudafdelningar göras flera gradationer allteftersom kolen åro stora eller små, harpade eller oharpade, samtagna etc., såsom af den å sid. 258 in- tagna prislistan synes. — Vid utminutering på platsen såljas stenkolen per hektoliter, men vid leverans per jårnvåg beråknas priset per ton. Lerorna och den dårpå grundade fabriksverksamheten. Öf're flötsens hög- eldfasta lera, vid grufvan benåmnd »F-lera», forekommer såsom ett i allmånhet omkring 30 cm. måktigt lager emellan lagren af kol N:o 1 och kol N:o 2 i flotsen. Leran år del- vis ren och till fårgen grå (ofre delen af lagret), delvis svart och starkt kolhaltig, stundom skifferartad (se lig. 172). Vid liggande i luften faller den sönder till smådelar och tunna skifvor. Dess kemiska sammansåttning angifves genom följande af A. Werner Cronquist utförda analyser: 2 1 Rörande äfven de öfriga grufvornas leveranser till Statens järnvägar hänvisas till sid. 140 och 141. 2 Vid de kemiska undersökningar af leror m. m. från Bjuf och öfriga skånska kolgrufvor, som vid midten af 1870-talet utfördes af ingeniören, sedermera professorn A. Werner Cronquist, numrerades de under- sôkta lagren i ordning uppifrån nedåt. Darvid erholl F-leran numret 5. Häraf de stundom använda be- nämningarna Grå lera N:o 5, eller 5 a, och Mörk lera N:o 5, eller 5 b. — K-leran hade numret 16, och underliggande lager numren 17 (sandstenen), 18 och 19 (lera). Se Cronquist: »De eldfasta ràâmnena i Skånes kolförande formation» i Ingeniörs-Förcningens Tidskrift 1877.