De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning
Forfatter: Edward Erdmann
År: 1915
Serie: Sveriges Geologiska Undersökning No. 6
Forlag: Kung. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
Sted: Stockholm
Sider: 633
UDK: St.f. 553 Erd
Med 10 Taflor Vid Slutet Och 325 Figurer I Texten.
Härjämte En Atlas Innehållande Geologisk Karta Öfver Skåne, Grufkartor, Schakt- Och Borrhålsprofiler M.M.
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
300
III. DE SÄRSKILDA GRUEVORNA OCH FALTEN.
»F-lera», öfre delen. (Grå lera eller skifferlera.) »F-lera», undre delen. (Svart, kolhaltig, skifferartad.)
Torkadt prof. Glödgadt prof. Torkadt prof. Glödgadt prof.
Glödgningsförlust 17,8 % — 38,20 % —
Kiselsyra 45,0 » 53,7 % 36,05 » 57,2 %
Lerjord 35,8 » 45,0 » 23,54 » 37,5 »
Järnoxid 1,2 > 1,5 » 0,91 » 1,4 »
Kalk 1,0 » 0,8 » 0,70 > 1,1 »
Talk 0,2 » 0,2 > 0,28 » 0,4 »
Alkalier 0,6 » 0,8 » 1,48 » 2,4 »
F-leran sorteras mycket noga, hvarefter den del, som utgöres af grå, renare lera,
males rå, men den mera kolhaltiga, svarta, brännes i högar till chamott, innan åfven denna
males, for att sedan i lika delar blandas med den råa leran vid tillverkningen af ett
synnerligen eldfast tegel, Bjufs s. k. F-tegelF Emedan F-leran i sig sjålf år mycket
oplastisk, males den numera först torrt och sedan fuktad raed vatten, hvarigenom den blir
plastisk, likasom når den förr fått ligga uppe i luften någon långre tid och sönderfallit
samt vittrat.
Tillgången på F-lera år emellertid ganska begrånsad; den ofre flotsen i schaktet
N:o I såges hafva under 1890-talet brutits hufvudsakligen for denna leras skull. Vid
schaktet N:o III synes tillgången vara mindre an vid N:o I. Till fyllande af behofvet för
den eldfasta tegeltillverkningen har lera dårfor måst håmtas från Billesholm. Inom östra
delen af grufvan synes dock den öfre flötsens lera hafva ganska stor mäktighet, upp-
gående ända till 90 cm., enligt hvad flötsprofilen lig. 178 å sid. 273 utvisar.
Den i samband med nedre flötsen brutna eldfasta leran — vid grufvan belagd med
namnet »K-lera» — forekommer såsom ett mellan 40 och 50 cm. måktigt lager under
kolbådden, vanligen skild från denna af ett mellanliggande 30—60 cm. måktigt sandstens-
lager (se fig. 182, 183, 184 och 187), som enligt uppgift stundom kan helt och hallet
saknas. K-leran (åfven betecknad som N:o 16) år svart och mycket kolhaltig samt har i
hufvudsak samma egenskaper som Höganäs’ svarta lera. Analytisk beståmning af den-
samma har enligt I. Svedberg gifvit foljande resultat:
Rått prof. Glödgadt prof.
Glödgningsförlust 24,00 % —
Kiselsyra 47,51 » 62,51 %
Lerjord 25,61 > 33,70 »
Järnoxid 1,29 > 1,70 »
Kalk 0,38 » 0,50 »
Talk 0,31 » 0.41 »
Alkalier 0,94 > 1,24 »
1 Under senare delen af 1870-talet brandes äfven den gråa leran
själfva brännugnen för eldfast sten, enligt meddelande vid Bjuf år 1878.
till chamott, men ej i högar, utan i