ForsideBøgerDe Skånska Stenkolsfälten… Och Teknisk Beskrifning

De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

Forfatter: Edward Erdmann

År: 1915

Serie: Sveriges Geologiska Undersökning No. 6

Forlag: Kung. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

Sted: Stockholm

Sider: 633

UDK: St.f. 553 Erd

Med 10 Taflor Vid Slutet Och 325 Figurer I Texten.

Härjämte En Atlas Innehållande Geologisk Karta Öfver Skåne, Grufkartor, Schakt- Och Borrhålsprofiler M.M.

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 642 Forrige Næste
300 III. DE SÄRSKILDA GRUEVORNA OCH FALTEN. »F-lera», öfre delen. (Grå lera eller skifferlera.) »F-lera», undre delen. (Svart, kolhaltig, skifferartad.) Torkadt prof. Glödgadt prof. Torkadt prof. Glödgadt prof. Glödgningsförlust 17,8 % — 38,20 % — Kiselsyra 45,0 » 53,7 % 36,05 » 57,2 % Lerjord 35,8 » 45,0 » 23,54 » 37,5 » Järnoxid 1,2 > 1,5 » 0,91 » 1,4 » Kalk 1,0 » 0,8 » 0,70 > 1,1 » Talk 0,2 » 0,2 > 0,28 » 0,4 » Alkalier 0,6 » 0,8 » 1,48 » 2,4 » F-leran sorteras mycket noga, hvarefter den del, som utgöres af grå, renare lera, males rå, men den mera kolhaltiga, svarta, brännes i högar till chamott, innan åfven denna males, for att sedan i lika delar blandas med den råa leran vid tillverkningen af ett synnerligen eldfast tegel, Bjufs s. k. F-tegelF Emedan F-leran i sig sjålf år mycket oplastisk, males den numera först torrt och sedan fuktad raed vatten, hvarigenom den blir plastisk, likasom når den förr fått ligga uppe i luften någon långre tid och sönderfallit samt vittrat. Tillgången på F-lera år emellertid ganska begrånsad; den ofre flotsen i schaktet N:o I såges hafva under 1890-talet brutits hufvudsakligen for denna leras skull. Vid schaktet N:o III synes tillgången vara mindre an vid N:o I. Till fyllande af behofvet för den eldfasta tegeltillverkningen har lera dårfor måst håmtas från Billesholm. Inom östra delen af grufvan synes dock den öfre flötsens lera hafva ganska stor mäktighet, upp- gående ända till 90 cm., enligt hvad flötsprofilen lig. 178 å sid. 273 utvisar. Den i samband med nedre flötsen brutna eldfasta leran — vid grufvan belagd med namnet »K-lera» — forekommer såsom ett mellan 40 och 50 cm. måktigt lager under kolbådden, vanligen skild från denna af ett mellanliggande 30—60 cm. måktigt sandstens- lager (se fig. 182, 183, 184 och 187), som enligt uppgift stundom kan helt och hallet saknas. K-leran (åfven betecknad som N:o 16) år svart och mycket kolhaltig samt har i hufvudsak samma egenskaper som Höganäs’ svarta lera. Analytisk beståmning af den- samma har enligt I. Svedberg gifvit foljande resultat: Rått prof. Glödgadt prof. Glödgningsförlust 24,00 % — Kiselsyra 47,51 » 62,51 % Lerjord 25,61 > 33,70 » Järnoxid 1,29 > 1,70 » Kalk 0,38 » 0,50 » Talk 0,31 » 0.41 » Alkalier 0,94 > 1,24 » 1 Under senare delen af 1870-talet brandes äfven den gråa leran själfva brännugnen för eldfast sten, enligt meddelande vid Bjuf år 1878. till chamott, men ej i högar, utan i