De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

326 III. DE SÄRSKILDA GRUEVORNA OCH KÄLTEN. äfven en tredje kolsort, N:o 3, hvarmed vid grufvan betecknas de småkol, soin uppstå vid förskämning 1 och hvartill enligt E. Lantz äfven kan raknas de kol, som erhöllos vid drifning af hufvudorter parallellt med förklyftningen, hvarvid kolen blefvo niera sönder- smulade än i de vinkelrätt mot förklyftningen drifna arbetsorterna. I de förra skilde man förut ej på N:o 1, 2 och 3, utan tog det hela som en sort under narnn af »drif- ningskol», likställdt med N:o 3. 1 För närvarande skiljas äfven här så vidt möjligt de olika kolsorterna, och benamningen drifningskol förekommer ej långre. Underlaget för nedre kolflötsen i grufvan år klinkerlera utom inom sydvästra tredjedelen af det från Sjöcronaschaktet brutna området och inom ett obetydligt område längst i norr inom Kristinas brytningsområde samt ett liknande strax nordost vid schaktet Konsul. På dessa platser utgöres nämligen underlaget af sandsten (se tig. 225). — Klinkerleran är inom största delen af grufvan afsevärdt mäktig, inom SjOcronaområdet flerstädes mera än 3 meter; och inom »Kristinas» och »Konsuls» brytningsområden hafva mäktigheter på l,io, 1,40, 1,50 och l,eo m. uppmätts, enligt hvad i Grufkartekontoret för- varade flotsprofiler utvisa. Inom östra delen af det från schaktet Konsul utbrutna om- rådet är däremot lerans mäktighet betydligt mindre, växlande mellan 10 och 40 cm. Den å sid. 325 återgifna lilla kartskissen öfver det till slutet af år 1912 utbrutna om- rådet i grufvan afser att lamna en öfverblick af nämnda fOrhållanden. Stenkolens beskaffenhet. Stenkolen i Skromberga grufva åro till sin beskaffenhet närmast liknande dem i Billesholms grufva. I likhet med ôfriga skånska stenkol fara de illa af att efter bryt- ningen utsättes för torka och solhetta. För orsaken härtill är redogjordt å sid. 277. Kolen aro i flotsen genomsatta af lodräta förklyftningssprickor i en bestämd rikt- ning, här enligt uppgift gående i NNV—SSO. Förklyftningen eller »fläcken», som den vid grufvan kallas, underlättar kolens uthuggning, och därvid erhållas stundom nästan ved- trädsformade fyrkantiga stycken. — Hår och dår åro de ytterst tunna förklyftningssprickorna fyllda med kaolin, som delvis år orsaken till kolens sönderfallande vid liggande i luften. Några å Sveriges Geologiska Undersöknings laboratorium af Dr. R. Mauzelius år 1911 utförda bestämningar af eg. vikt och askhalt å stenkol (otorkade schaktprof) från schaktet Konsul må här anföras: Ofre flotsen. Eg. vikt.2 Aska. Stenkol N:o 2. (I hufvudsak blanka kol) 1,35 2,95 % Nedre flotsen. Stenkol N:o 2 från flötsens öfre del. (Hufvudsakligon blanka kol) 1,48 17,95 % Stenkol N:o 1 » » midt. (Glansande, blanka kol) 1,37 4,06 % Stenkol N:o 2 » » nedre del. (Kol med tätt brott och vaxliknande, matt glans) 1,40 10,96 % 1 Dessa kol, »förskrämningskol», likasom också »drifningskolen» på sin tid, användas uteslutande till eld- ning under ångpannorna. 2 Bestämningarna af eg. vikten äro utförda medelst pyknometer med vatten.