De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

HYLLINGE: LERORNA OCH FABRIKSVERKSAMHETEN. 369 Vårdet af under år 1910 uppfordrade, forsålda och förbrukade stenkol uppgick till respektive 314,445, 236,000 och 84,000 kronor. Den egna förbrukningen omfattar hufvud- sakligen kolsorterna N:o 2 och »N:o 3», fOrsåljningskvantiteterna utgöras af kol N:o 1 och något kol N:o 2. Till ångpanneeldningen vid verkets ångmaskiner användes kol N:o 2; gasgeneratorerna eldas med hvad som vid grufvan benämnes »kol N:o 3» (»gaskol»), som dock egentligen icke år verkligt stenkol utan en starkt kolhaltig skiffer (eventuellt lera) eller ett mellanting mellan båda, kolskiffer. De båda sorterna lera, eldfast lera och s. k. klinkerlera, som hår brytas, hafva till största delen tillgodogjorts vid Hyllingeverkets egna fabriker, endast en jämförelsevis ringa del har forsålts, såsom af följande sammanstållning framgår: 1905. 1910. , Uppfordring . . . 6,601 ton. 14,054 ton. Försäljning ... 300 » 700 » Egen förbrukning. . . . ... 7,500 » 18,000 » Respektive vården för 1910 års uppfordrade och fbrsålda kvantiteter lera åro 23,892 och 6,100 kronor. A tabellerna a och b i bilaga B åro brytnings-, försäljnings- och förbruknings- kvantiteterna kol och lera vid ôfriga grufvor sammanstållda med dem vid Hyllinge, hvarigenom en jämförande öfversikt vinnes. Afven vårdena åro i dessa tabeller intagna. — Tillverknings- och försäljningskvantiteterna af vid Hyllinge och ôfriga verk åstadkomna lervaruprodukter samt dessas vårde åro däremöt angifna i tabellerna c, d och e i samma bilaga. Lerorna och den dårpå grundade fabriksverksamheten. Vid Hyllinge har såvål den ofvanpå öfre flotsen liggande eldfasta leran som den vid ungefår 0,6—1,5 meter under nedre flotsen befintliga halfeldfasta leran, »klinkerleran», kommit till an- våndning vid framstållning af eldfasta och klinkrade lervaruprodukter. Dårjåmte tillgodo- göres också den inoni fabriksområdet forekommande kvartåra, i ytan liggande leran, glacialleran, for att tjåna som råmaterial vid rödtegelfabrikationen. Den eldfasta leran år i torrt tillstånd Ijusgrå, hård och delvis något skiffrig, 30—75 cm. måktig och brytes samtidigt med Ofre flotsens stenkol. I nedre delen af lagret år leran fetare ån i Ofre delen, dår den har Ijusare, delvis nåstan hvit fårg samt ofvergår i ofvanliggande hvita, kaolinhaltiga sandsten. Klinkerleran under nedre kolflötsen år hård, till fårgen svart, något skiffrig samt 0,6—2 meter måktig. Vid liggande ute i fria luften (uttorkning, vittring) sönderfaller den snart i små skarpkantiga bitar. Vid grufvan skiljes mellan denna leras ofre tredje- del, som år fetare och kallas »förskrämningslera», samt den nedre, magrare delen, som kallas »bottenlera». Vid lerlagrets brytning sker »förskrämningen» i grånsen mellan båda. — Klinkerleran uppgifves vara så starkt kolhaltig, att den, upplagd i högar och antånd, bran- ner sig till chamott utan någon extra koltillsats. Chamottens fårg år gulhvit. Ofre flotsens eldfasta lera (Al å fig. 247, sid. 359) och den nyssnåmnda svarta, halfeldfasta s. k. klinkerleran (Bl å fig. 247) åfvensom leran ur ett par något djupare 47—112670. S. G. U. Ser. Ca, N:n 6.