De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

370 III. DE SÄRSKILDA GRUFVORNA OCH FALTEN. liggande lager (B2 och 134) aro år 1901 dels analyserade, dels underkastade brännings- och smältprof m. m. å Chemisches Laboratorium für Thonindustrie: Prof. Dr. H. Seger & E. Cramer i Berlin. Analyserna och några af resultaten i ôfrigt må har anföras: Eldfast lera. Halfeldfast lera, s. k. klinkerlera. Lagret Al. Lagret Bl. Lagret B2. Lagret B4. Glödgningsförlust . . 13,46 % I 13,03 % 9,67 % 21,30 % Kiselsyra 46,58 > 59,26 » 62,89 » 55,05 » Lerjord 36,43 > 21,61 » 20,35 > 18,79 . Järnoxid 2,60 » 3,20 > 3,51 » 2,57 » Kalk spår 0,45 > 0,45 » Talk 0,34 > 1,40 > 0,60 » 0,45 > Alkalier 0,80 » 1,30 » 2,32 » 1,92 . Summa 100,21 % 100,25 % 99.79 % 100,08 % De fyra lerornas smältpunkter befunnos motsvara foljande Segerkaglor: Al = Segerkäglan 34. Bl = » 17—18. B2 = » 17. 134 = » 17—18. Ingendera leran låter i rått tillstånd uppmjuka sig i vatten; forst efter malning till pulver blir detta möjligt. Vid öfvergjutning med syra visade sig lerorna fria från kol- syrad kalk. Tillformade profstenar antogo vid branning forst rôda, gula och bruna farg- nyanser, som vid stegrad temperatur, till motsvarande Segerkäglan 10, öfvergingo till mer och mindre Ijust grå färg. Al visade sig antaga de Ijusaste, nästan till hvitt ôfver- gående färgtonerna. De leror betecknas som eldfasta, hvilkas småltpunkt motsvarar minst Segerkäglan 26, de mest svàrsmâlta uppvisa smältpunkten Segerkäglan 36. Den ofvanberörda leran Al, med smältpunkten Segerkäglan 34, är därför att anse som ett ganska högeldfast material. — Lerorna 131, 132 och B4, hvilkas egenskaper vid den ifrågavarande undersökningen befunnits ganska lika hvarandra, äro särskildt lämpliga till framställning af sintrade (»klinkrade») fabrikat, hvarvid det är en fordel att tätbränningstemperaturen och smältpunkten ligga långt åtskilda, den förra vid Segerkäglan 5, den senare vid Segerkäglan 17 (Chem. Lab. f. Thonindustrie). Såsom ett eldfast material kan här förtjäna nämnas den närmast under öfre kol- flötsen befintliga hvita, finkorniga och lätt söndersmulbara, af nästan ren kvartssand be- stående sandstenen. I samband med kolens brytning har också en del af sandstenen till- godogjorts och användts till strösand i brännugnarna vid Hyllinge fabriker.1 Enligt 1 Vid â Johannesfors glasbruk norr om Emmaboda i Småland anställdt försök att använda sandstenen till framställande af ett färglöst glas, kristallglas, blef resultatet mycket lofvande, men någon afsattning for ändamalet ansågs icke vara att pårilkna af den orsaken, att en alldeles liknande belgisk sand (Hohenbackersand) till ett mycket lågt pris importeras ôfver Hamburg.