De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

HYLLINGE: KOLFÂLTSOMRÀDETS GEOLOGISKA BESKAFFENHET. 377 Sedan Hyllingeverken år 1911 öfvergätt i Höganäs-Billesholms Aktiebolags ågo, upphörde genast all brytning af leror, hvarjämte tillverkningen af lervaror högst våsent- ligt förenklades. Sålunda nedlades all tillverkning af klinkradt gods (fasad-, trottoar- och syrefast tegel) samt all tillverkning af eldfast tegel med mårke »Hyllinge». I stållet göres af leror från Bjuf enkelt eldfast tegel af mårket »Bjuf K». Rödtegelfabriken fortsåtter emellertid med samma produkter som förr, dock glaseras intet taktegel. — Vintern 1912 nedbrann en del af gamla rödtegelbruket. Vid uppbyggandet anlades på samma stålle en modern speciell falstaktegelfabrik. Hyllinge kolfälts- eller gruffåltsområde, omfattande Hyllinge- och Rosendalskoncessio- nerna (5 och 7 å kartan tafl. 2 i atlasen), tillsammans 1,579,49 hektar, år till sin geo- logiska beskaffenhet och sitt kolinnehåll utanför sjålfya den brutna grufvan kåndt endast genom dårinom företagna borrningar. Marken år nåmligen öfverallt jämförelse- vis plan och utgöres till ett icke obetydligt djup (15—45 meter) af kvartåra lösa jord- aflagringar, såsom lera, sand, grus och stenig morånlera, så att den underliggande sten- kolsförande formationens lager ingenstådes komma till synes. — Inom det ifrågavarande området åro 40 borrhål neddrifna till djup varierande mellan 55 och 180 meter och med en sammanlagd långd af mera ån 372 kilometer.1 På kartan tafl. 2 i atlasen åro samt- liga till låget angifna och betecknade med sina respektive nummer. Att doma af borrningsresultaten sådana de angifvas i borrjournalerna, hvilka med stor beredvillighet stållts till disposition, tyckes vid flertalet borrplatser endast den nedre kolflötsen (flöts B) förefinnas, den öfre (flöts A) däremot saknas. Huruvida detta beror på, att den sistnåmnda möjligen hår utkilat, eller den icke blifvit vid borr- 1 Af borrningarna aro 35 utförda for Hyllingebolaget åren 1896 samt 1899—1907 (och dessa ansågos som försvarsarbete for koncessionerna), tre (N:o 1, 2 och 3) åren 1893 och 1895 for de enskilda personer, som voro första innehafvarna af Hyllingekoncessionen; två borrningar (Fl. 3 och Fl. 11) inom norra delen af den nuvarande Rosendalskoncessionen hade redan tidigare (1874 och 1875) verkställts af ett danskt bolag, Fle- ninge kulselskab, hvilket under senare hälften af 1870-talet ägde inmutningar (980 hektar) inom Fleningë socken men efter misslyckade försök att afsänka schakt år 1878 upplöstes (se sid. 117 och 135). — De allra fiesta af borrhålen aro mellan 55 och 95 m. djupa, endast N:o 3, 8, 9, 10 a, 11, 14, 15 och Fl. 3 nå djupare än 100 m. under jordytan, och af dem nå de djupaste, nåmligen N:o 3, 8, 11, 14 och 15, till de respektive djupen 165, 154, 163, 159 och 180 meter. Borrningsmetoden vid alla dessa borrningar var den Mortensenska, med s. k. vattenborr. — Enligt upp- gift togs vid kolflötsernas genomborrande prof for hvarje 10:de och afven 5:te centimeter, hvarvid borrnings- entreprenören Olof Andersson var närvarande men i allmänhet icke någon bolagets ingenior. Detta gäller de for Hyllingebolaget utförda borrningarna. Ett i geologiskt afseende sakkunnigt öfvervakande af borrningar och borrprofs bestämmande skulle omellertid alltid afsevardt oka vardet och tillforlitligheten af de s. k. borr- journalernas uppgifter rorande bergartsbeskaffenhet och lagerväxling m. m., hvilka uppgifter nu i många fall äro mycket svara att rätt bedôma och for olika borrhål bringa i öfverensstämmelse med hvarandra. — Oaktadt jag här, liksom for ôfriga grufvors och bolags borrningar efter borrjournalerna uppgjort borrprofiler, djupprofiler, å hvilka i en for alla gemensam skala (1 : 200) de olika lagren af sandsten, skiffer, lera och stenkol aro med särskilda farger angifna, i afsikt att möjliggöra och underlätta en jämförelse mellen skilda borrhål, har det for atskilliga af de nu ifragavarande borrhalen icke kunnat fastställas någon samstämmighet i lagerföljden sådan denna uppgifves i journalerna fran afven hvarandra ganska närliggande borrhål. Det må dock betonas, att denna omständighet icke bor afgjordt tillskrifvas bristande noggrannhet eller formåga vid borrningens utförande och bergartens bestämmande utan afven kan bero af själfva berglagrens eventuella förtjockning, aftunnande eller utkilande eller forandring i ôfrigt åt ena eller andra hållet, stundom på helt korta afstånd. 48—112670. S. G. U. Ser. Ca, N:o 6.