De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

378 III. DE SÄBSKILDA GBUFVOBNA OCH FÄLTEN. ningen tillräckligt uppmårksammad och således forbigangen, inå lämnas oafgjordt. Säkert är, att flötsen A, om den från början verkligen funnits här utvecklad, icke blifvit genoni denudation bortförd, såsom på somliga stållen nära den stenkolsförande formationens ut- kanter skett; ett bevis hårfor år, att ofvanför den nedre flötsen finnas i behåll råt-lias- lager af mycket stôrre måktighet an det vanliga lodråta afståndet mellan de ifrågavarande flötserna Å och B.1 Fiera af borrningarna hafva t. o. m. påvisat forekomsten af två eller flera smaflötser ganska högt öfver den nivå, på hvilken flötsen A borde hafva sin plats. — Bägge flötserna hafva med såkerhet iakttagits i åtminstone 11 af samtliga 40 borrhål, nåmligen i borrhålen N:o 1, 2, 3 och 4 inom Hyllingekoncessionens sôdra del (vid, öster och norr om schaktet) samt i borrhålet N:o 8 inom samma koncessions norra hälft ungefar 2 km. norr om schaktet. Rosendalskoncessionen har att uppvisa 5 borrhål, i hvilka såvål Ofre som nedre flötsen tråffats, nåmligen N:o 9, 27 och 31 inom södra delen, NO och Ö om Rosendals gård, samt N:o 16 och 37 inom koncessionens mellersta del (se tafl. 2 i atlasen). Inom nåstan hela södra tredjedelen af Rosendalskoncessionen och en stor del af dess norra tredjedel (borrhålen 14, 36 och Fl. 3) synes sålunda endast den nedre flötsen finnas i behåll likasom också inom sydvåstligaste delen af Hyllingek oncessionen (borrhålen 13, 21 och 35 söder och våster om schaktet). — Måktighetstalen for flötserna våxla enligt borrningsuppgifterna mellan 10 och omkring 40 cm. för den ofre flötsen och mellan 32 och 73 cm. for den nedre, hårvid eventuellt ingående lager af kolhaltig skiffer med- råknade. Såvidt af de hittills kånda fôrhallandena kunnat slutas, tyckes den norra och nord- våstra delen af Hyllinge kolfåltsområde icke innehålla füllt brytvårda koltillgångar; detta har jag å tafl. X vid slutet sökt åskådliggora. I flera af de inom Rosendalskoncessiônen neddrifna borrhålen har den stenkols- förande formationens (Råt-lias) underlag, keupern, tråffats och till stôrre eller mindre djup borrats uti. Så t. ex. tråffades keuperns vanligen rôda lera och sandsten m. m. i borrhålen N:o 7, 10 a, 11, 28, 36 och 37 vid resp. 78, 101, 99, 83, 66 och 76 meters djup under jordytan. I borrhålet N:o 11, som 4/i2 1900—10/9 1901 neddrefs till 163 m. djup vid Lydinge, något mera ån 1 km. söder om Hyllinge schakt, borrades 64 meter i keuperlagren, från 99 till 163 meter. Hyllingebolaget låt göra borrhålet sa djupt i dessa lager, i förhoppning att tråffa något vattenförande lager, emedan en närbelägen brunn sades hafva blifvit låns i följd af grufarbetet i Hyllinge. Vatten erhölls också vid 123 meters djup under markytan men befanns vara salt och oanvändbart som dricks- vatten.2 Lagerfôljden i sistnåmnda borrhål, hvari den ofre flötsen (flots A) icke kommit till synes, meddelas hår: 1 Detta afstand har vid granskning af borruppgifterna befunnits inom Hyllingekoncessionen variera mellan 6 och 13 meter men vid borrhålen N:o 23, 27 och 34 (inom Rosendalskoncessionens södra del i SV från schaktet) uppgå till 20 meter. I schaktet ar samma afstand ungefår 10 meter. 2 Enligt uppgift af Ingeniör M. Svanberg år 1908 fyller vattnet alltjamt en brunn vid gården men ar fortfarande så salt, att det icke kan användas för kreaturen.