De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

OKMASTOHP: SCHAKTSÄNKNINGEN. 385 Under fortgående schaktning i bottnen eftersänktes schaktet allt djupare och djupare, hvarvid naturligen svårigheterna efter liand ôkades, delvis i följd af ökadt vattentilltlöde; särskildt flytsanden vållade mycken förtret. — Vid 39 meters djup anträffades Rät-lias- formationens ler- och sandstenslager, men dessa befunnos icke vara tillräckligt hållbara för att kunna genomträngas utan förbyggnad, och för ôfrigt kunde sänkschaktet icke ned- bringas längre än till sagda djup, emedan friktionen sedan blef for stor. Att i sagda lager göra en utschaktning på en gång till schaktets fulla diameter ansågs vara alltfor riskabelt, hvarfor i bottnen af schaktet först afsänktes ett mindre (3 m. diameter) och val för- byggdt schakt till fast och såker sandsten vid omkring 44 meters djup, hvarefter kring detta såsom centrum utschaktades full diameter. Sedan uppmurades från bottnen en mur af samma inre diameter som sjålfva sänkschaktet, hvilket sålunda kom att hvila på denna mur. Ur detta s. k. »yttre sänkschakts» murverk upp- drogos hängstängerna och nedhängdes i stället så, att de kommo att fatta det balkplan, på hvilket, såsom förut nämnts, pumpar m. m. hvilade, hvarefter detta balkplan gjordes fritt från det yttre sänk- schaktet och kunde jämte pumpar m. m. eftersänkas. I bottnen af det till 44 meters djup nu färdiga schaktet, hvars inre diameter var 6 meter, inlades en »sänksko» af gjut- järn afsedd for det s. k. »inre sänk- schakt», som skulle gå ned till stenkols- flötsen. Denna sänksko saknade skårsko, men var i ôfrigt lika den förut beskrifna, utom det att dess yttre diameter var blott 6 m. och dess inre 5 m. — Rå denna ring (den inre sänkskon) uppsattes, likasom för- ut i fråga om det ofre eller »yttre sänk- schaktet» skett, en plåtmantel, stampades Fig. 263. -»Sänkskon* för schaktet Carl Cervin, Ormastorp. Yttre diameter 7,65 meter. Efter en af I. Svedbeeg erhållen fotografi. — Af personerna aro den förste och den tredje från vans- tor räknadt Öfveringeniörerna I. Svedberg och E. Ulffers. betong och uppmurades schaktväggen. Når denna nått c:a 4 meter ôfver sin sänksko nedsänktes pumpplanet och forbands därmed, hvarefter hängstängerna tillätos att i stållet fatta fäste i skon för inre sänkschaktet, så att hela detta jämte pumpar m. m. uppbars af domkrafterna uppe i dagen. Schaktväggen (schakt-tuben) uppmurades genom hela det ofre (yttre) schaktet, likväl fritt hängande inom detsamma. Sedan päbörjades sänkningsarbetet i bottnen, hvilket darefter pågick, under samtidig eftersänkning af det inre sänkschaktet, till c:a 86 meters djup, där fast och bårkraftig sandsten 49—712670. S. G. U. Ser. Ca, N:r 6.