De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

416 III. DE SÄRSKILDA GRUFVORNA OCH FALTEN. grufvor bearbetade »öfre kolflötsen» (flöts A). Dess nedersta del utgöres af svart kolhaltig skiffer (se fig. 278), under hvilken vidtager grå eldfast lera (»Lera N:o 972»), ett litet lager svart kolhaltig skiffer och en tåmligen mörk eldfast lera (»Lera N:o 10»), som år växtförande och samtidig med de nyssnämnda grufvornas »nedre flots» (flots B). Ifråga- varande flötsmotsvarigheter och àldersfôrhâllanden vid skilda grufvor framstållas å fig. 22, sid. 26, samt angifvas tillika i texten, sid. 29. De Stabbarpska flötsernas stenkol åro icke af någon synnerligen god beskaffenhed de åro i allmånhet uppblandade med skifferbeståndsdelar och bora kanske snarast hän- föras till kolsorterna N:o 2 och N:o 3. Båst anses kolen vara inom norra och nordvåstra delen af grufvan. Stabbarps grufva har för öfrigt betraktats mera såsom en lergrufva lin såsom en stenkolsgrufva, emedan största delen af hvad dårur vunnits utgjorts af eldfasta leror.1 — De stenkol, som jåmte s. k. klinkerlera håmtas ur ett sedan 1898 bearbetadt dagbrott norr om schaktet Jean Molin, åro af såmre beskaffenhet och sönderfalla nästan omedelbart efter lösbrytningen. De härröra från ett obetydligt kollager högre upp i lager- serien ån John Ericssons flots. Flötsernas nivaförhallanden. Forkastningar. Stabbarps grufva utmårker sig genom lagrens flerstådes skarpa stigning, som for- svårar grufbrytningen, och genom förhandenvaron af ett stort antal större och mindre forkastningar. I stort sedt luta lagren åt sydvåst. Inom det från schakten Jean Molin och N:o II brutna området å Nya undre grufvans etage våxlar lagerstupningen ganska mycket, nåmligen från 1 på 25 till 1 på 4. Och inom schaktet Trolles brytningsområde år flötsens stupning for det mesta så brant som 1 på 4, å några stållen t. o. m. som 1 på 3. Största skillnaden i nivå hos flötsen inom den brutna delen af Nya undre grufvan år omkring 40 meter; flötsen ligger nåmligen längs nordöstra grånsen af brytnings- området, oster och norr om »Jean Molin», på ungefår 20 meters djup under grufvans noll- punkt,2 men på 60 meters djup under samma punkt i grufvans sôdra del, vid och på omse sidor om schaktet Trolle. A grufkartan tafl. 11 i atlasen åskådliggOres djupforhållandet genom 1-meters nivåkurvor inom Jean Molin-området och genom 5-meters kurvor inom Trolle-området. De omkring 30 större och mindre forkastningar, som vid arbetet i Nya undre grufvan iakttagits och å grufkartan angifvits, intaga mycket olika utsträckningsriktningar, från V—Ö till NNV—SSO, såsom å grufkartan synes. Största långdutstråckning och största fallhöjd har den forkastning, som i nordost begrånsar schaktet Trolles brytnings- område. Den beråknas hafva sånkt lagren på sin norra eller nordöstra sida 7 meter. Ungefår 5 meters spranghöjd har den forkastning, som c:a 130 meter sydvåst om schaktet 1 For lerorna redogöres å sid. 422—424. 2 Nolipunkten lärer hafva varit en stor jordfast sten, som sedermera bortsprängts, hvarför dess exakta höjd ofver hafsytan ej nu kan angifvas. Markytans vid grufvan höjd ofver hafvet är emellertid omkring 60 meter. Eslöfs järnvägsstation ligger 66 meter o. h.