De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

HELSINGBORGSTRAKTEN: SCHAKTEN. 439 Helsingborgstrakten. Grufbrytning och geologiska forhållanden m. m. (Hårtill tafl. II och VIII samt tafl. 3 och 14 i atlasen.) Inom ett inmutadt område, sträckande sig från norra delen af Helsingborgs stad i soder till strax bortom Sofiero i norr samt begränsadt af Öresund i väster och af lands- vågen vid Ringstorp och Pålsjohus i oster, således omfattande delar af Helsingborgs stads- och landsforsamling, utôfvade konsul I. C. M. Schmidt, Landskrona, åren 1866—1876, dels ensam, dels i bolag med andra personer, en jämförelsevis foga betydande grufdrift under namn af »Helsingborgs stenkolsverk».1 Icke mindre än 10 små grufschakt, däraf 3 mycket obetydliga, blefvo under de nämnda tio åren afsänkta, sex på den låga kust- remsan längs Öresund, där landsvägen från Helsingborg till Sofiero och Kulla Gunnars- torp framgår, c:a 3 m. ôfver hafsytan, fyra ungefär midt emellan staden och Pålsjo gård på den 25—30 meter höga landplatå som vidtager ett eller annat hundratal meter från stranden. De förra voro schakten Tinkarp N:o 1, Tinkarp N:o 2, Pålsjo N:o 1, Pålsjo N:o 2,2 ett schakt soder om Pålsjo N:o 1 och ett vid Grafvarne fiskläge; de på platån utgjordes af schakten Piltack, Kristian och Gustaf samt ett schakt något oster om Tågaborg. De olika schaktens läge angifves å kartan tafl. 3 i atlasen. Samtliga hade ett mycket ringa djup, 6 à 10 meter, och voro ganska primitivt inrättade. I åtminstone de tre sist- nämnda schakten och i »Pålsjo N:o 1» samt de två något sydligare belagna brôts ett och samma kollager, 30 cm. mäktigt, underlagradt af eldfast lera och närmast betäckt af svart, kolhaltig skifter, s. k. »brandskifter», men den flots, som brutits i kusttrakten längre norrut, emellan Pålsjo och Sofiero, befinner sig sannolikt på en något olika geologisk nivå. Båda åro afgjordt yngre an de flötser, A och B, som utgöra foremål für tillgodogörande vid Höganäs, Billesholm, Bjuf, Skromberga m. fl. grufvor. Grufarbetet i hvarje schakt pågick med få undantag endast 1 å 2 år, innan det upphörde, i de fiesta af strandschakten knappast ett halfår. Af dessa senare schakt, de först ôppnade, bearbetades ända till fyra samtidigt, men de tre schakten Piltack, Kristian och Gustaf uppe på platån anlades och utbrötos efter hvarandra, såsom tablån tafl. VIII vid slutet utvisar. Med undantag for »Gustaf» voro redan år 1878 samtliga schakt igen- rasade och fyllda. 1 Området i fråga är jämte ofriga dåvarande inmutningsområden angifvet å den 1884 tryckta öfversikts- karta ôfver inmutningsområden i nordvåstra Skåne, som åtfoljer min »Beskrifning ôfver Skånes stenkolsfält och -grufvor», S. G. U. Ser. C, N:o 65. Stockholm 1887. — I Bergmästarerelationerna for åren 1867—1875 åro de inom området anlagda grufschakten samt brytningen ur dem anforda under rubriken Helsingborgs sten- kolsverk. 2 Pålsjo schakt N:o 2 utgjordes egentligen af två nårliggande schakt, ett på hvardera sidau om lands- vågen, det västra 13 m., det ostra blott 5x/2 meter djupt, i följd af flötsens stupning mot väster eller nord- väst. En åt oster från det ostra schaktet i flotsen drifven ort kom så nära jordytan att ras från dagen upp- stod, och i en annan, i sydlig riktning, drifven såges koltillgången snart hafva upphört.