De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

444 III. DE SÄRSKILDA GRUFVORNA OCII FALTEN. lera tillvaratages dock nu (1878) och anvåndes (efter slamning) till rörtegel vid det något sydligare ån stenbrottet belågna »Follins tegelbruk», som dock år 1884 nedlades. Förr begagnade sig äfven Helsingborgs lerkärlsfabrik af denna lera, men mimera hämtar den- samma sitt behof från Sofiero, hvarest samma slags lera, dock dår af gulaktig fårg, brytes. Lagren i Pålsjo slipstensbrott stupa 12°—15° åt SV eller VSV. Brottet, var då det 1878 af mig besiktigades, 5 år gammalt samt ägdes och utarrenderades till några sten- huggare af Byttmåstaren C. Follin å Pålsjo. Slipstenar och liebrynen tillverkades. Brytningen försiggick i riktning VSV till ONO på en omkring 12 meter bred front. Når man med brytningen kommit så långt in, att de lager, som tåcka sandstenen, blifva alltför måktiga, d. v. s, att den åt öster sig utbredande landplatån nåtts, så börjar man på nytt vid sluttningens fot, bryter sandstenen nya tolf meter i bredd, afbanar det ofvan- Fig. 292. Norra vuggen i Pålsjo slipstensbrott nordvast om Pålsjo, sommaren 1878. a Sandsten, »slipsandsten», Ijusgrâ, c:a 1,5 ni. b Skifferlera, sandig, grå, bestående af omväxlande leriga och sandiga skikt, c:a 2,7 ni. c Skifferlera, mera lerig, miirkgrå eller svartgrå, tnnnskifvig, c:a 0,6 ni. d Skifferlera, sandig, grå, våxlande leriga och sandiga skikt, c:a 1,8 ni. e Mörk skifferlera, ett tunt konglomeratlager samt svart, kolhaltig, växtförande skiffer,1 tillsammans 9—12 em. / Ljusgrå, skifvig, i oregelbundna bitar sönderfallande lera med lager och kürtlar af lerjarnsten, c:a 1,8 m. y Kvarlämaade delar af en 25—30 cm. mäktig kolfliits (förut brüten) med dårpå hvilande grå skifferlera, h. liggande berget (skifferlera m. m.) och fyller detta i det förutvarande jämsides liggande brottet.2 Lutningsvinkeln hos lagren i stenbrottet år sådan, att om de tånkas utdragna åt våster, så skulle den Ijusgråa lerans (lagret /) midtersta del tråffa stranden och kol- fiotsen komma att skåra nuvarande hafsyta kanske ett tiotal meter från strandlinjen, detta enligt verklig syftning långs stenbrottets norra vågg. Då emellertid flotsen i det nara stranden belågna schaktet Pålsjo N:o 2 ligger c:a 9 meter under hafsytan, således ganska mycket lågre iln den skulle göra, om den orubbad fortsatte, synes det antagligt, att en forkastning, som nedsänkt flötsen, fbrefinnes någonstådes emellan stenbrottet och nåinnda schakt, ungefår så som tig. 293 utvisar. 3 At Oster, uppe på den hår jåmna landplatån, går den lilla kolfiotsen med bibehållen lutning troligen snart upp i dagen, och har finner 1 Liknar den svarta skiffern vid Tinkarp med de många af Nathorst beskrifna växterna. 2 Ar 1881 synes det ifrågavarande brottet redan vara öfvergifvet och ett nytt öppnadt närmare stranden. 3 B. Lundgren och Hj. Lundbohm, hvilka ftfven besokt ifrågavarande och andra stenbrott i Helsing- borgstrakten, anse att någon förkastning här icke fbrefinnes.