De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

464 III.- DE SÄRSKILDA GRUFVORNA OCII FALTEN. negativt resultat; borrhålsprofilen, som benaget ställts till förfogande, angifver blott en enda liten kolrand vid 107 m. djup. De genomborrade lagren utgöras hufvudsakligen af sandsten, flerstädes mellanlagrad af lera och lerskiffer eller skifferlera. Öfver samtliga de nu nämnda borrhålen hafva med ledning af säväl borrprotokoll som själfständig granskning och beståmning af borrprofven djupprofiler upprättats, i åndamål att om möjligt kunna fastställa samhörigheten mellan vissa lager i ett eller flera borrhål och motsvarande lager i andra. Öfverensstämmelsen hvad beträffar den angifna lagerbeskaffenheten i olika borrhål har emellertid visat sig vara så ringa, att några fullt tydliga motsvarigheter sållan kunnat med såkerhet påvisas.1 Dock har jag hos lagren i borrhålen N:o 1 och N:o 4 Raus samt N:o 3 Köpinge trott mig finna vissa motsvarig- heter, som göra det sannolikt, att emellan N:o 4 Baus å ena sidan samt N:o 1 Haus och N:o 3 Köpinge å den andra (jfr fig. 309) finnes en i NV—SO:lig riktning gående for- kastning, som nedsänkt berggrunden vid det förra borrhålet måhånda 40 à 50 meter under motsvarande vid de båda senare. Samma lager eller dess motsvarighet, som i borr- hålen N:o 1 Raus och N:o 3 Köpinge ligger respektive 53 och 51 m. under hafsytan, befinner sig nåmligen i borrhålet N:o 4 Raus vid ett djup af c:a 97 m. under densamma. Riktigheten af mitt redan 1872 gjorda antagande,2 att en fortsättning af den stora våstra forkastningen vid Höganäs stråcker sig i sydostlig riktning forbi Helsingborg och vidare (se den geologiska kartan, tafl. 1 i atlasen), tyckes sålunda, hvad Raustrakten beträffar, vara genom nyss anförda fôrhâllande bevisad. Såsom i viss mån anmårkningsvårdt må hår omnåmnas, att vid granskningen af borrprofven från samtliga borrningar hår vid Raus och Köpinge de genomborrade rät- liaslagren, såvål sandstenar som skifferleror, befunnits ganska allmånt innehålla kol- syrad kalk. A djupprofilen öfver borrhålet N:o 3 Köpinge (tafl. 13 i atlasen) åro de lager, inom hvilka bergarten sålunda iakttagits vara kalkhaltig, utmärkta med bok- stafven k. Redan for niera an 100 år sedan gjordes en borrning efter stenkol i trakten af Ramlösa, nåmligen 1809—1810, då Höganäsbolaget medelst handborr, s. k. stångborr, neddref ett nåra 140 meter djupt borrhål (TA., - å kartan, tafl. 3 i atlasen) midt emellan Gåsebåck och nuvarande Ramlösa station. Den dårvid uppråttade, ganska detaljerade borrjournalen angifver, att hvit och grå sandsten, delvis med kolstrimmor, jåmte mellan- lager af grå lerskiffer och Ijusgrå samt mörk »lerhall» år rådande, och att endast ett par obetydliga kolflötser iakttagits vid c:a 100 och 105 meters djup, 15 och 25 cm. måktiga. Från 128 m. djup genomborrades 0,57 m. svart lera, 0,04 in. stenkol, 3,27 m. svart ler- skiffer och 6,30 ni. grå lera. 1 Detta torde mahända till stor del bero af svårigheten att afgöra, huruvida en genomborrad bergart rätteligen bör benämnas och betecknas som lera, skiffer, skifferlera eller sandig skifferlera, eller som lerig sand- sten, sandstensskiffer m. m. Svårigheten ökas naturligtvis, då vid olika borrhål olika personer hafva sig borr- profvens bedömande anförtrodt, såsom t. ex. förhallandet lärer hafva varit vid de nu ifrågavarande borrningarna, där bergartsbeskaffenheten bestämdes af de dalamän, som vid olika borrhål ledde borrningen. 2 E. Erdmann: »Beskrifning öfver Skanes stenkolsförande formation», med en geologisk öfversiktskarta öfver Skåne. S. G. U. Ser. C, N:o 3. 1872. 4:o.