ForsideBøgerDe Skånska Stenkolsfälten… Och Teknisk Beskrifning

De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

Forfatter: Edward Erdmann

År: 1915

Serie: Sveriges Geologiska Undersökning No. 6

Forlag: Kung. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

Sted: Stockholm

Sider: 633

UDK: St.f. 553 Erd

Med 10 Taflor Vid Slutet Och 325 Figurer I Texten.

Härjämte En Atlas Innehållande Geologisk Karta Öfver Skåne, Grufkartor, Schakt- Och Borrhålsprofiler M.M.

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 642 Forrige Næste
VALLÅKRATRAKTEN: LEROR OCII LERVARUEABRIKER. 477 fabrikens mekaniska anordningar. De nya ugnarna, 8 till antalet, rymma c:a 900 ror hvardera. Som bränsle användes en sort engelska stenkol, som, enligt uppgift, till det yttre mycket liknar skånska »stenkol N:o 2». Råmaterialet för tillverkningen, -en Ijus skifferlera, brytes i ett stort dagbrott helt nara vaster eller VNV om fabriken, i Qvis- toftadalens södra sluttning. Hela den ända upp till sluttningens krön nående väggen i brottet utgöres af grågul eller gulgrå, skifvig skifferlera, till synes tändigen mager, delvis ytterligt finskiktad, delvis sammansatt af 2—4 cm. måktiga eller åndå tjockare ens- artade lager, troligen mera sandiga. Skifferleran kan i sin helhet anvandas ånda upp- ifrån och ned i den 20 à 25 meter höga branten. Den år icke eldfast utan klinkrande, s. k. klinkerlera; males å s. k. kollergångar, men underkastas ej slamning. Till grenrör och motsvarande fabrikat har det befunnits nödigt att inblanda en viss kvantitet eldfast lera från det förut omnämnda lerbrottet vid borglåmningen å Norra Vallåkra ågor. At- gången håraf år dock, enligt uppgift, ej större ån en järnvägsvagn i veckan. Fabriken Eig. 314. Skarning genom råt-liaslager oster om> Vallåkra lervarufabrik. Vaggen b—c å planskissen fig. 313. Höjdskalan dubbelt större an längdskalan. m morängrus; — sk skifvig skifferlera, i vått tillstånd plastisk, innebållande dels runda lerjärnstenskonkretioner, dels kantiga järnoxidbildningar med mer eller mindre oförändrade lerkarnor lika dem som beskrifvits från ett lerbrott SSO om Sofiero. 1 Fyra skilda lager kunna följas; — s ett 45 à 60 cm. mäktigt lager finkornig, delvis rostfärgad sandsten. har egen normalspårig jårnvåg till Vallåkra station. Under 1906 tillverkades omkring 200,000 ror med ett tillverkningsvårde af 90,000 kronor, men redan året dårpå gick fabrikationen i något större skala. Omkring 40 arbetare sysselsattes. 2 Oster om lervarufabriken och fram emot jårnvågen har marken afbanats och jåmnats för erhållande af plats till upplag af ror m. fl. produkter. Därvid blottades åfven råt- liaslager. Dessa bilda efter nedschaktningen en lodråt, 2 à 3 m. hög vågg såsom be- grånsning mot afbaningen och utgöras af skifferlera med inneslutna lerjärnstensknölar och ett sandstenslager samt stupa 3°—5° åt ungefår nordvåst. Troligen ligga dessa lager under de i lerbrottet våster om fabriken blottade. 1 E. Erdmann: »Järnoxidbildningar i lager tillhörande ratiska formationen i Skåne.» Geol. Forenes Forhandl. 1880. 2 Hvad som ofvan meddelats rorande lerbrottet på Norra Vallåkra ägor, nordväst om stationen, samt rorande Vallåkra lervarufabrik grundar sig dels på egna iakttagelser vid besök på platsen sommaren 1907, dels på skriftliga uppgifter, som samma år välvilligt lämnats af herr A. T. Wind, stationsskrifvare vid Ramlösa station.