De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

480 III. DE SÄRSKILDA GRUFVORNA OCII FALTEN. Rat-lias Sandsten, lika ljus som foregående, med glimmerfjäll och kolsmulor i profvet; flera profbitar visa, att kolstrimmor forekomma i sand- stenen; äfven träkolsartadt kol ........................................ Kvartssandsten, ren, hvit, ganska grofkornig; består nästan enbart af kvartskorn samt några små kaoliniserade faltspatskorn. Har en- ligt profvet ganska fast sammanhang, men borrprotokollet upp- gifver, att »lagret är så löst, att man icke behofver borra dari utan 'pumpningen’ får fortgå bestandigt». Sandstenen ar ej det ringaste kalkhaltig; dess färg är icke så mjölkhvit som en del sandsten i Bjufs schakt I. Inga kolsmulor i borrprofvet . ... Kvartssandsten, finkornigare an foregående, mycket lik rätisk sand- sten, ej kalkhaltig, hvit men ej mjölkhvit, ej ockerfärgad, ej gul. Är enligt borrjournalen lika lös som foregående1 ....................... 1,78 m. 1,78 » 3,48 » 109,85 m. Hvad lagerföljden i borrhålet N:o 5 beträffar forefaller det egendomligt, att de af mig granskade borrprofven från 52 till 86 in. djup såval genom sin rödbruna färg som genom den stora halten af kolsyrad kalk i så hög grad likna triassystemets rôda keuperleror, på samma gång som de underliggande lagren, att dôma af från dem erhållna borrprof, visa alla tecken till att härröra från lager tillhörande den stenkolsförande formationen, Rat-lias. Under förutsättning att borrprofven blifvit vid granskningen rätt bedömda och de rödbruna lerorna verkligen tillhöra Trias, skulle såsom forklaring af den till synes onaturliga öfverlagrin£en mahända kunna ifrågasåttas, att borrhålet träffat en förkastning med jämförelsevis långsluttande förkastningsplan, längs hvilket en förskjutning försiggätt i motsatt led mot hvad vanligen brukar vara fallet, hvarvid triaslagren koinmit att skjuta öfver rät-liaslagren, så att vid borrningen de forra blifvit genomgångna innan de senare nåtts. Huru som helst torde frågan harom bora anses tilis vidare oafgjord. I likhet med angränsande delar af Qvistofta socken (jfr borrhålen N:o 2 och 59 i Vallåkratrakten) befinner sig Glumslöfstrakten på västra sidan om den stora forkastning eller det forkastningsstråk, som enligt den geologiska kartan framgår i sydostlig riktning från Höganäs i norr forbi Helsingborg ocli vidare vid sidan af Romeleåsen till Ystad; trakten tillhör ett i forhållande till områdena öster hårom nedsänkt parti af berggrunden. Af ett visst geologiskt intresse är, att den kvartära jordbetäckningen2 här har en ovanligt stor mäktighet, nämligen 38 meter i borrhålet N:o 3 Glumslöf, 41 m. i N:o 4 och 35 m. i N:o 5. Inom sydligaste delen af Glumslöfs socken utgöres berggrunden af kritformationens bergarter, enligt hvad en vid Glumslöfs tegelbruk nära kusten verkställd borrning kon- staterat.3 Jämför den geologiska kartan, tafl. 1 i atlasen. 1 Enligt styrelsens för Kropps aktiebolag förvaltningsberättelse till 1875 års ordinarie bolagsstämma måste borrningen upphöra vid 109,85 m. djup, »därför att den inträngande flytsanden omöjliggjorde vidare borrning». 2 En redogörelse för denna jordbetäcknings beskaffenhet m. m. är af mig lämnad i »Bidrag till kånne- domen om de losa jordaflagringarna i Skåne. II.» Geol. Fören:s Forhandl. 1874, Bd. II, N:o 4. 3 Enligt A. Hennig träffades här, helt nära gränsen mot Rät-lias, vid c:a 40 m. djup, Yngre krita, Danien.