De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

518 V. BORRNINGAR. nedra ånda den mejselformade »huggaren», omkring 9 cm. bred, och upprymmaren, 12 à 15 cm. bred, kunna efter behof våxelvis inskrufvas. Borrstångens ofre del ar gjord som två i h-varandra gripande och fritt löpande länkar af 1 meters långd eller mera. I den ofre, rorliga lilnken ar fåstad en jårntrådslina, som uppe i dagen löper øfver en på ganska stor højd (i det s. k. borrtornet) placerad lintrissa och dårifrån går till en af ångmaskinen drifven lintrumma eller linkorg, å hvilken den upplindas då borren skall hissas upp ur borrhålet. Nar borrning pågår år linan, a efter borrhålets djup afpassad del, fästad vid ena andan af en vågratt liggande, likarmad balance, hvars motsatta ånda såttes i upp- och nedgående rørelse af en med ångmaskinen forbunden vefstake, hvarvid borrlinan och den däri hångande borren i motsvarande grad omvåxlande Ivftes och sånkes. Medelst en Fig. 323. Borrning med stångborr. Pennteckning af P. Röding efter skiss af Forf. skrufinråttning kan den af borrens tyngd spånda lin-delen förlängas alltefter som borren arbetar sig ned vid borrhålets botten. — Det vid bottnen löshuggna bergartsmaterialet, »borrgruset» upphämtas medelst sandpumpen,1 som, fästad vid en finare lina, sedan borren upphissats nedsånkes i borrhålet och dår några gånger højes och låtes fritt falla. Vid borrning med linborrningsapparaten kunna borrprof i stycken om ånda till 3 centi- meters storlek erhållas, om man først borrar 10 å 15 cm. med en mejsel, som år t. ex. 5 à 6 cm. mindre ån borrhålets diameter, och dårefter medelst en upprymmare støter ned de af mejseln oberørda, kvarstående kanterna. — Linborrmaskineriet med sin ångmaskin 1 Har liksom vid borrning enligt stångborrs- och vattenborrsmetoderna utgöres sandpumpen af ett botten- ventilförsedt ror eller plåtcylinder af 1 à 2 meters längd eller mera och i genomskärning något mindre än borr- hålets inre diameter.