ForsideBøgerDe Skånska Stenkolsfälten… Och Teknisk Beskrifning

De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

Forfatter: Edward Erdmann

År: 1915

Serie: Sveriges Geologiska Undersökning No. 6

Forlag: Kung. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

Sted: Stockholm

Sider: 633

UDK: St.f. 553 Erd

Med 10 Taflor Vid Slutet Och 325 Figurer I Texten.

Härjämte En Atlas Innehållande Geologisk Karta Öfver Skåne, Grufkartor, Schakt- Och Borrhålsprofiler M.M.

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 642 Forrige Næste
DE OLIKA BORRNINGSMETODERNA. 519 inrymmes i ett för åndainålet uppfördt borrhus, med torn för borrstångens upphissande. Omkring 25 borrhål aro i Skåne borrade med ifrågavarande apparat. Fig. 324. Borrhus med borrtorn, vid borrning med linborr. Kropps Aktiebolags borrningar N:o 4 och 5 vid Glumslöf 1873. — Pennteckning af P. Röding efter skiss af Forf. Vattenborren eller Mortensenska borren. Denna består af en ihålig, fast borr- stång af 1-tums—2-tums järnrör, hvilken ômsevis lyftes och fritt får nedfalla, och igenom hvilken samtidigt medelst tryckpump nedpressas en konstant vattenström, som från bottnen åter uppstiger längs borrstången, mellan denna och borrhålets beklädnadsrör (ytterröret), därvid medförande upp till jordytan det af mejseln löshuggna, leriga och sandiga materialet. Sambandet mellan det i rörelse varande borr-röret och tryckpumpen förmedlas genom en gummislang. Fig. 325 å följande sida torde tydliggöra tillvâgagàngs- sättet vid borrning med denna apparat. Allt eftersom borrningen fortgår och borrhälet fördjupas nedhejas beklädnadsrören. Som emellertid friktionen omöjliggör deras drifvande till obegränsadt djup mäste i de flesta fall, vid ökadt djup, rör af allt mindre dimensioner användas, och dessa sättas inuti de förut neddrifna ända uppifrån och ned till bottnen, hvarefter borrningen fort- sattes i dessa med i motsvarande grad mindre bred borrmejsel. — Det med vattnet till ytan forda uppslammade borrpulvret uppsamlas i en vid ytterrörets mynning anbringad sil af linneväf, ungefär så som ti”-. 325 utvisar. I allmänhet har det på detta sätt er- hållna borrprofvet fått tjäna som rättesnöre för bedömandet af de genomborrade jord- och bergartslagrens beskaffenhet; men det ar tydligt att ett sådant prof, slamprof, icke kan gifva något fullt tillförlitligt uttryck för respektive lagers verkliga natur ocli utseende, emedan vid de af borren löshuggna bergartspartiklarnas uppslamning i vattnet en separering agt rum och de finaste beståndsdelarna icke stanna på silduken eller i den underställda lådan utan bortrinna.1 För öfrigt är storleken af de bergartsfragment, som med vattenstrommen uppdrifvas ur borrhålet, beroende af den större eller mindre 1 Utan varde aro dock dessa slamprof visst icke, enär de, så att saga, uttala ett »gif akt» vid lagrens växling till farg och sammansättning. Hårvid måste tagas i betraktande, att det åtgår en viss tid innan det vid borrhålets botten löshuggna materialet hinner med vattenströmmen föras upp till jordytan. Denna tids- utdräkt har, vid användande af den vanliga pumpningsintensiteten, i borrhål af omkring 100 meters djup iakt- tagits vara 10 à 15 minuter; i grundare borrhål ar den naturligen proportionsvis mindre.