De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

38 I. ÖFVERSIKT AF SKANES GEOLOGISKA LAGERSYSTEM. södra. Så år t. ex. det vertikala afståndet mellan de båda flötserna vid Bjuf 9 meter och mellan de motsvarande växtforande zonerna (2 och 4 i schemat) vid Stabbarp mindre än 1 meter. Skromberga öfre flöte är för öfrigt redan den af mindre mäktighet än samma flöts vid de nordligare belägna grufvorna Billesholm och Bjuf. — »Denna omständighet, att de åldre rätiska lagren samt deras flötser aftaga i mäktighet söderut, förtjänar be- aktande», sager Nathorst,1 »infor frågan ora mOjligheten att träffa brytvärda kol- flötser under kritlagren ännu längre i söder». Hörs Sandsten. Såsom af den geologiska öfversiktskartan (tafl. 1 i atlasen) synes, forekommer den • lagerkomplex, hvilken har namnet Hörs sandsten, inom spridda mindre områden i trak- terna Oster, norr och nordväst om Ringsjön, fram till Hör i norr och förbi Färingtofta i nordväst. De förnämsta områdena äro »Stenskogen» eller trakten norr om V. Ringsjön på sydöstra sidan om järnvägen, Ormanäsfältet strax väster om foregående, norr om järnvägen, de båda områdena vid Vitserôd och Rugerup mellan Munkarp och Billinge samt det något nordligare i nordväst från Hallaröd liggande Hultarpsfältet. Uti alla dessa äro stenbrott anlagda. Aflagringen utgöres, såsom också namnet antyder, hufvudsakligen af sandsten, i de nedre bäddarna vanligen grof och fältspatsrik, stundom konglomeratartad, i de ofre små- kornig och mera rent kvartsig. Den forra benämnes ofta »kvarnsten», emedan den användes eller åtminstone fOrr användts till kvarnstenar, den senare, som lämpar sig till byggnads- sten,- kallas af arbetarna »skeUnmgssten*. På några nivåer forekomma foga mäktiga lager af lera dels vid gränsen mellan den finare sandstenen och kvarnstenen, dels inom denna senare; äfven ett tunt kollager har iakttagits, nämligen i Ormanäsgrafven. 3 Kvarnstenen ar på grund af den ymniga inblandningen af fältspat att anse såsom en Markos». Körnen äro 2 à 3 mm. i tvârmâtt, stundom dock så stora, att bergarten Ofvergår till ett verkligt konglomerat med ända till knytnäfstora bollar, som öfvervägande utgöras af kvarts, stundom äfven af fältspat, jaspis och vittrad gneis samt någon gång af genom- vittrad diabas. Sandstenen (»skellningsstenen») är en finkornig, äkta sandsten, hufvud- sakligen bestående af små kvartskorn. Ofta forekomma små kolbitar däri, och stundom synas dessa vara trâkolsartade. Ibland är bergarten hård, nästan kvartsitisk, ibland lösare. lå skiktytorna foreter den stundom vackra böljslagsmärken. Hörs sandstensbildning hvilar omedelbart på gneisgrunden utan att vara dårifrån skild af någon annan formations bergarter. Fullt tydligt blef detta forhållande konstateradt vid den geologiska undersökningen af kartbladet Trolleholm år 1879, då i tvenne kvarnstensbrott (Bossagrafven och Ormanäsgrafven) inom de båda sydväst om Hör belägna, förut omnämnda områdena en genombrytning af lagren utfördes,4 tilis den under- »Les dépôts mésozoïques pécrétacés de la Scanie», Guide 38 vid Geologkongressen i Stockholm 1910. , , Lunds domkyrka är till stor del uppförd af sådan sandsten, och denna har äfven tillgodogjorts vid byggandet af Bosjöklosters kyrka m. m. •»Graf» är i Skane liktydigt med stenbrott; benämningen användes äfven för att beteckna en nedschakt- ning eller grop i lera och mergel. 4 Under ledning af Fil. kand. J. JÖNSSON.