De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

42 I. ÖFVERSIKT AF SKÅNES GEOLOGISKA LAGERSYSTEM. om Rôstânga, tillkomma två säkra marina former, och ännu längre mot nordväst, vid Brandsberga norr om Skäralid, fann Tullberg sedermera — i en samling lösa sandstens- block en ganska.rik marin fauna,1 innehållande bland andra Avicula inæquivalvis Sow. (fig. 39, sid. 37), Avicula scanica Lundgr. (Hg. 48, sid. 41) samt arter af Ostrea, Pecten in. fl. äfvensom fragment af belemniter. Då således långst i sydost Cardinia forekommer ensam, ocli då sedermera åt nordväst — såsom förut nämnts — forst tillkomma två marina for- mer samt ännu längre åt sainma håll en rent marin fauna är rådande, dari Cardinia saknas, är det enligt Nathorst mycket sannolikt, att Cardinia är en sotvattens- eller brackvattensform (såsom ock Lundgren formodat) och att Horsandstenens afiagringsområde ufgj°rf eff åt nordväst öppet estuarium mot den nuvarande Ängelholmsslätten, så att ifrågavarande bildning ursprungligen, norr om Söderäsen, haft samband med de stenkols- förande bildningarna därstädes. Môjligen har den arkosliknande grofva sandstenen afsatts i verkliga sötvattensbäcken. De sydöstra förekomsterna skulle sålunda representera niera limniska fôrhàUanden, de längst åt nordväst mera marina. De inneslutna fossilen an- gifva, att Hörsandstenen bör hänföras till lågsta delen af Lias och motsvarar Avicula-, Ostrea- och Cardiniabankarna (jämte lagren med Cyclas Nathorste) i trakterna norr om Helsingborg (se schemat å sid. 35). Som den emellertid är aflagrad omedelbart på ur- berget och hvarken Keupern eller de rätiska lagren här förekomma, år det tydligt, att hafvet först under liastiden inträngde på Horområdet, hvilket i sin helhet dittills antag- ligen haft ett högre läge än trakterna kring Helsingborg och Höganäs. (Utförlig redo- görelse for Horsandstenens forekomst, beskaffenhet och innehåll af fossil m. m. lämnas i Nathorsts beskrifning till kartbladet Trolleholm, S. G. U. Ser. C, N:o 87 (1885) samt i där anförda arbeten. — Se ock Nathorsts Guide N:o 38 vid Geologkongressen i Stockholm 1910 med titel »Les dépôts mésozoiques précrétacés de la Scanie» och »Beskrifning till Blad 1 & 2» i S. G. U. Ser. Ai,a. 1904.) Kritformationen. En stor del af Skânes sedimentära berggrund utgöres af till detta geologiska lager- system hörande bergarter. Icke mindre an omkring 32 kvadratmil upptagas däraf, en- ligf på den geologiska ôfversiktskartan gjord uppmätning. Formationen är geografiskt fördelad på tre hufvudområden, nämligen »Malmöomrädet», som omfattar hela syd- västra Skåne väster om Romeleåsen, området öster om samma urbergsås, af Lundgren benämndt » Ystadsområdet» och af Törnebohm »Rödmöllaomrädet»,2 som upptager ett delvis milsbredt balte, från Kåseberga och Sandhammaren i sydost till Vombsjön och trakten af Eslöf i nordväst och som vid Ystad sammanhänger med Malmöomrädet; samt 1 Beskrifven af B. Lundgren i »Undersökningar öfver molluskfaunan i Sveriges aldre mesozoiska bild- ningan, Lunds Univ. Arsskrift 17. 1880—1881; äfven i S. G. U. Ser. C, N:o 47. 1881. 2 Efter en plats Rödmölla i närheten af Tosterup nordost om Ystad, där den aldre delen af Skanes kritformation är fullständigast representerad. — Ehuru måhanda benamningen Köpinge-Vombomrädet vore lämpligare än de båda ofvan anförda, kommer dock i det foljande namnet Ystad-Rödmöllaomrädet att användas, emedan det i sig innefattar bägge de förut begagnade namnen och således icke bör kunna vålla något missförstand.