De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

66 I. ÖFVERSIKT AF SKÅNES GEOLOGISKA LAGERSYSTEM. tigare tertiåra lager. Den af Holst och Grönwall år 1907 iakttagna kvarvarande måk- tigheten var nåmligen mycket obetydlig, ej öfverstigande 1 meter. Af tertiär alder aro åfven Skånes Basalter. Omkring ett 70-tal större och mindre basaltförekomster aro i Skåne kända, spridda hufvudsakligen inom urbergstrakterna norr om Ringsjön. Åtskilliga af dessa forekomster hafva form af runda eller långstrackta bergshojder, som kunna resa sig anda till 40 à 50 meter öfver den omgifvande marken; flertalet har mindre dimensioner och visar sig såsom mer eller mindre tydligt markerade kullar eller blott såsom låga hallar. Bland de betydligare basaltbergen åro: »Gellaberg» (vid lånsgrånsen nordost om Rôstânga kyrka), hvars hjåssa bojer sig omkring 50 meter öfver foten, »Lönneberg» (NNV från V. Håglinge kyrka) 45 meter hog, »Hagstaberg» (nord- ost om N. Rörums kyrka) 27 meter hög, m. fl. Det bekanta »Anneklef», nordost om Hor, år endast en kulle, hvars hOgsta del icke ligger niera ån 13 meter öfver den omgifvande slatten. Basaltbergens öfra delar åro vanligen nåstan alldeles jordtåckta och beklådda med en rik vegetation, men i deras sidor ar basalten ofta hår och dår blottad och gifver, på grund af sin starka förklyftning, upphof till betydande stalp. Ej sållan år berg- arten förklyftad eller uppdelad i vanligen sex- eller femsidiga, någon gång fyrsidiga pelare. — F. Eichstädt, 1 som sårskildt studerat de skånska basalterna, indelar dem allt- Fig. 71. iKnösen> basaltkupp SO om N. Rörums kyrka, ONO om Rôstânga. Efter fotografi af A. Hennis. efter den olika mineralogiska sammansättningen i faltspatsbasalter, nefelin-, leucit- och glasbasalter. Af dessa åro fåltspatsbasalterna de vida öfvervägande. — Utanför det egent- liga basaltområdet norr om Ringsjön finnas ett par isolerade forekomster, nåmligen norr om Köinge by, 3 kilometer OSO om Horby kyrka oster om Ringsjön (faltspatsbasalt) och 1 kilometer våster om Brosarps kyrka, sôder om Linderodsåsens södra del (glasbasalt). Basalt-tuff anstår i våstra dalskårningen vid Djupadal, 3 km. rakt sôder om Fåring- tofta kyrka (i oster från Söderäsen); den innehåller större och mindre brunkolsartade tråfragment, som befunnits vara koniferer, troligen tillhörande släktet Cederoxylon. — På Lillö, den smala udden i våstra Ringsjön, har en annan lokal för basalttuff anträftats. 1 »Skånes basalter, mikroskopiskt undersökta och beskrifna», S. G. U. Ser. C, N:o 51. 1882.