De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

FORKASTNINGAK. 67 »Basaltens forekomst tillsammans med tutf på Lillo visar», sager Lornebohm, 1 »att bergarten dår måste vara effusiv, måste hafva utgjutit sig på dåvarande markyta. Men Lillö-basalten foreter petrografiskt ej några mera utpråglade effusiva karaktårer ån de Ofri^a skånska basalterna, och därför torde man vara beråttigad till den slutsatsen, att dessa i allmånhet åro effusiva. Hvilka former dessa basaltutgjutningar ursprungligen antogo, om de bildat kupper, strömmar eller tacken, år svårt att afgöra, ty senare denu- dation har såkerligen i mycket förändrat deras ursprungliga gestaltning, och jordtack- ningen hindrar ett ingående studium af hvad som år kvar. Möjligt år ock, att formtypen varit olika vid olika eruptionsstållen, och sådana funnos såkerligen många». I fråga om basalternas alder, d. v. s. den tidsperiod, hvarunder de skånska basalt- vulkanerna voro i verksamhet, har man af fiera skal kommit till det resultat, att denna verkligen ågt rum under forra delen af eocentiden. I det på paleontologiska grunder till denna tid hänförda »Moleret» i Nord-Jylland forekomma nåmligen lager (stundom ånda till 100 stycken) af mörk basaltisk vulkanaska, 2 och i en tertiär skiktserie i Nord- tyskland 3 hafva på »Greifswalder Oie» tråffats inlagringar (ånda till 0,5 m. mäktiga) af en likartad aska, som enligt Tornebohm 4 nästan oafvisligen måste antagas varit utkastad från basaltvulkanerna i Skåne. Forkastningar. Skånes nuvarande geologiska byggnad, fördelningen af och kontakt- fôrhâllandena mellan de olika formationernas lager åro till stor del foror- sakade genom forkastningar. Denna åsikt uttalades af mig redan år 1872 i det från Sveriges Geologiska Undersökning då utgifna arbetet »Beskrifning ôfver Skånes stenkols- forande formation», och något skål att frångå densamma har sedan dess icke förekommit. De hufvudsakligaste ocli i berggrundens byggnad mest ingripande af dessa forkast- ningar åro medelst grofva svarta linjer angifna på den geologiska öfversiktskartan (tafl. 1 i atlasen). Sjålfva forkastningslinjerna kunna visserligen endast undantagsvis omedel- bart iakttagas i naturen (såsom t. ex. i kolgrufvorna, i stenbrott och liknande samt på ett par stållen, dår en verklig förkastningsbreccia påvisats), men af geologiska skal måste man antaga, att stora vertikala dislokationer ågt rum ungefårligen utefter de på kartan uppdragna linjerna. — - Huru t. ex. på annat sått förklara det lierstades inom Skåne åter- kommande forhållandet, att flackt liggande lagersystem af vidt skiljaktig ålder, hvilka ursprungligen icke afsatts omedelbart på hvarandra, utan vid mycket olika nivåer och åtskilda af ett eller flera andra geologiska systems aflagringar, numera tråffas liggande i jämnhöjd med och intill hvarandra? — Huru eljest förklara nårbelågenheten mellan de 1 »Beskrifning till Blad 1 & 2» af A. E. Tornebohm och Hennig. S. G. U. Ser. Al,a, sid. 156. 1894. 2 Se O. B. Boggild, »Vulkansk Aske i Moleret», Dansk geologisk Forening, N:r 9. 1903. 3 Se K. A. GrÖNWALL, »Löse Blocke fra NordTyskland af Stenarter, der indeholde vulkansk Aske», Dansk geol. Foren. N:r 9. 1903. — I. Elbert und H. Klose, »Kreide und Paleocän auf der Greifswalder Oie», Jahresbericht der Geographischen Gesellschaft zu Greifswald. 1903. 4 Beskrifning till Blad 1 & 2. S. G. Ü. Ser. Al, a. 1904.