De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

Att stenkolsfyndigheter finnas i Skåne blef först iakttaget vid Helsingborg. Detta skedde for niera an 340 år sedan, då Skåne låg under danskt välde. Upptäckten for- anleddes troligen däraf, att ett litet kollager befanns vid lågt vatten blottlagdt och åt- komligt på den grunda strandbottnen norr om staden. Den åldsta hittills kända handling hilrom lir ett bref, som danske Konungen Fredkik 11 år 1571 aflät till sin länsman på Helsingborgs slott, Oluff Mouritssen, af innehåll att som »bergsgesällen» Melchior Huscher funnit stenkol på Helsingborgs stads ägor, så skulle Mouritssen befalla borg- mästare och råd i staden att låta Huscher bryta stenkol såval dår som hvar eljest de kunde påtraffas. Af en 1581 utfärdad fullmakt for en person såsom »bergsgesäll» synes, att stenkolsbrytning då ägde rum. Huru mycket kol som bröts under 1500-talet ar ej kändt, icke heller kunna platserna närmare angifvas. I bref från slutet af 1640-talet omtalas, att »stenkolsgrafveri» då pågick på Tinkarps ågor norr om Helsingborg, sannolikt genom i backsluttningen indrifna dagorter. Sedan Skåne år 1658 blifvit en svensk provins, inrättade regeringen ett särskildt berg- mästaredistrikt for Skåne, hvars forste innehafvare, Bergsinspektoren Casper Schmidt, erhöll uppdrag att ägna särskildt intresse åt tillgodogörandet af stenkolsfyndigheterna. Ar 1663 läto Schmidt m. tl. nedslå ett grufschakt på Palsjö hemmans ägor nedanfor Tink- arp, Vi mil norr om staden, hvarest redan dessforinnan (mellan 1640 och 1650) några skottar drifvit stenkolsarbete nära hafsstranden. Schmidt fortsatte kolbrytningen om- kring 8 år och underhöll alla fyrarna i Skåne och Halland med kol for deras belysnings- ändamäl. Samtidigt med Schmidt och något senare lät Grefvinnan M. S. De la Gardie, ägare till Krapperups gods, på det därunder lydande Tinkarps utfrälse ägor, emellan nu- varande Tinkarps gård och Stubbarp (se tafl. 3 i atlasen), uppbryta stenkol ur flera af henne anlagda schakt (Grefvinnan De la Gardies kolverk), af hvilka lämningar linnu for några år sedan kunde iakttagas. Stenkolsbrytningen synes här hafva varit icke så alldeles obetydlig, enär, enligt uppgift,1 ur Tinkarps grufva upptogos under 6 månader af år 1667 c:a 12,000 kub.-fot (3,140 hektoliter) stenkol, samma kvantitet under lika lång arbetstid år 1675, och däremellan ända till 18,000 kub.-fot (— 4,711 hektoliter = 350 ton) om året. De uppbrutna stenkolen lära bland annat hafva användts, jämte ved, som be- lysningsmaterial vid Kullens fyr, — Afven staden Helsingborg har, enligt hvad rådstugu- 1 i »Helsingborgs historia», af E. Follin, öfversedd och tillökad af P. WIESELGREN (Uppsala 1861). 10—112670 S.G.U. Ser. Ca,n:r 6.